Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 233 —
för ögonen — några alligatorer se, medan jag dikterar
detta, hungriga in i den eländiga hyddan — whiskyn
är urusel och ruskigt dyr — nog av, du är skyldig mig
en skadeersättning och ju tidigare de hundratusen
dollarna äro hos mr. Gesher, ju tidigare har du också
uppnått ditt mål. Du har verkligen ingen aning om mitt
eländiga liv och hur jag längtar, att få utbyta den
knappa rationen med New Orleans köttgrytor eller möjligen
med Newyorks. Var bara försiktig i umgänget med de
våra. Ty annars hänga de sluga yankees dig dock till
slut och det sannerligen innan du ens firat din
smekmånad med miss Büchting! Nu far du väl, hälsa de
goda vännerna, framför allt Booth såväl som miss Ellen
Clare, Fanny — du vet väl, och gläd genom
värdepaketet snart din uppriktige och trogne vän."
Underskriften tillfogade kaptenen själv och som
Richard såg skrev han ytterligare ett par rader under
brevet. Dessa lydde: "Vilket tecken på, att saken är
avgjord, skall jag senare lämna dig? En lock eller
något sådant? Angiv det själv."
Det är svårt att tänka sig in i Richards själsliv. Han
hade kunnat spotta Staunton i ansiktet. Men den
störste skurken var ändå Ralph själv, som med djävulsk
och kallblodig beräkning fullföljde en ovärdig plan mot
sin ungdomskamrat. Alltså var Ralph även en
förrädare, han stod i förbindelse med rebellerna —. Folk
av Stauntons slag hade han kallat sina vänner!
"Jag måste först stärka mig för den andra episteln",
sade Staunton. Även dikterandet är rätt så
ansträngande, men ändå ej så, som att själv skriva. Fem minuters
paus min gosse! Vill du också ha ett glas?"
Richard hörde icke frågan eller ville inte höra den.
"Hur lugna ni kan vara utan att dricka, ni
kallblodiga människor!" sade Staunton med en avundsjuk blick
på den unge mannen, under det han åter hällde i sig ett
glas brännvin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
