Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 382
bryta unionsarmén och genomföra ett planerat djärvt
angrepp mot Washington. Under flera dagar hade
de båda arméerna kämpat bittert mot varandra vid
Gettysburg, men slutligen hade Lee blivit tvingad till
återtåg. Därmed hade Nordstaternas överlägsenhet
blivit ett faktum. Man visste, att det aldrig mer skulle
kunna lyckas Sydstaterna att organisera en stor armé,
och att deras hjälpmedel i alla avseenden voro
uttömda. Kampens slutryckningar kunde ännu komma att
kosta många offer, men segern hade Nordstaterna
redan säkrat sig.
Över Newyork vilade dock, som redan nämnts en
dyster stämning. Dagen för den nya konskriptionen
nalkades och man fruktade överallt kravaller. Om
också den största delen av Nordstaternas befolkning,
med beundransvärd uppoffring hade lämnat hus, gård
och familj för att gå i döden för unionens
vidmakthållande, så fanns ändå i nordstaternas större städer rätt
mycken pöbel, som icke ville foga sig i lag och ordning
och vilka uppeggades och understöddes med pengar av
Sydstaternas hemliga vänner. Vidare var
konskriptions-lagen icke omtyckt, ty den tillät de rika, att lösköpa sig
från militärplikten, vilket naturligtvis icke var möjligt
för den mindre bemedlade befolkningen. Det rådande
missnöjet närdes av copperheads. Krigsleda,
anklagelser mot presidenten, att kriget onödigtvis drogs ut i
längden voro en del av klagomålen. Newyorks pöbel
hade redan länge väntat på, att åter få utöva något av
sina råa skurkstreck, vilka under den senaste tidens
stränga militärbevakning tillintetgjordes.
Förolämpningar mot negrer på öppen gata, angrepp på personer,
vilka röstade för Sydstaternas fullkomliga underkastelse,
blevo talrikare. Irländska skaror genomtågade staden
under skrän och sång, slöddret började röra på sig, ty
de vädrade uppror och plundring.
Talade mr. Büchting eller mr. Everett därom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
