- Project Runeberg -  Miljonbruden /
421

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 421 —

helst. Att erövra Jeannette under blodsutgjutelse,
därtill hade han ingen lust.

Så snart han alltså åter hade blivit sig själv igen —
och därtill hade han tid tillräckligt, ty Dantes, Richard
och Alfonso vände sig genast till Jeannette —
skyndade han efter sina kamrater och steg med dem in
i vagnen och for sin väg därifrån. Han visste
tillräckligt om den gamle missionären för att förstå, att det
icke gick att skämta med honom: och Richard Everett
såväl som Alfonso de Toledo voro likaledes inga
motståndare att förakta.

Så stodo de fyra personerna helt plötsligt allena på
den stilla gatan — Patrik, irländaren, höll till hos
kusken och hjälpte honom att reparera det genom hästens
störtande skadade seldonet. Alfonso var mycket blek,
ehuru han efter stridens ansträngningar andades tungt.
Han kunde icke säga ett ord. Då man frågade, om
inte Alfonso visste var Eliza var, pekade han åt det
håll i vilket Ralph hade försvunnit med Eliza.
Jeannette hade nu höjt blicken och såg på Richard, som
om det underbara i hans framträdande icke alls hade
förvånat henne, men nu utropade hon plötsligt:

"Gud i himmelen — mr. Richard! Och Eliza är
borta!"

En ström av tårar störtade fram ur hennes ögon och
hon snyftade, som om hennes hjärta höll på att brista.
Alfonso skyndade fram till henne och slöt henne i sina
armar.

Det var en gripande, mycket sorglig scen; Dantes
och Richard begrepo mycket väl, att de, om också icke
för Jeannette och Alfonso så dock för Eliza, hade
kommit för sent.

"Alfonso, min käre son", sade Dantes, "jag
begriper din rörelse, men betänk med vilken ängslan vi
vänta på ett meddelande beträffande Eliza. Var är
hon?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free