- Project Runeberg -  Miljonbruden /
500

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 500 —

att ni ville fly med mig, annars bryr jag mig inte ©m
dem."

"Verkligen inte? Ni skulle verkligen icke vilja
besvära er med en sådan summa, om ni icke fick mig
på köpet?" ropade Marion leende.

"Jag älskar er!" svarade Ralph kort och bestämt.
"Skämta icke!"

"Men käraste vän," svarade Marion, "då komma vi
aldrig att bli ense med varandra. På en så obestämd
förhoppning —"

"Det är ingen obestämd förhoppning, det beror bara
på mig att lyfta pengarna!" ropade Ralph.

"Vill ni stjäla?" frågade Marion.

"Och vad skulle det göra, om jag gjorde det för
er skull?" svarade Ralph med ett hemskt leende. "Vad
kvarhåller er här? Vad förlorar ni, om ni går bort
med mig — kanske till Europa — till Paris?"

Paris utövade ännu sin gamla förtrollning på
Marion, hennes ögon lyste upp.

"För möjligheten, att få komma till Paris vore jag
sannerligen i stånd att begå en dåraktighet", sade hon
skrattande.

"Nå, utmärkt, då lovar jag er, att vi fara till Paris!"
sade Ralph. "I don Guarato förlorar ni ingenting.
Han kommer att så småningom gå förlorad i
glömskans mörker. Och vad don Marjes betyder för er,,
hoppas jag åtminstone också på att kunna bli för er."

Det var första gången, han nämnde Marions
förhållande till hennes älskare. Hon bleknade lätt och
darrade, såg med stora ögon på honom men skrattade
sedan till.

"Vem har inbillat er det?" ropade hon.

"Inbillat eller icke", sade han "jag vet så tämligen,
vad jag vet. Tvinga er kan jag inte. Begär ni, att
jag faller ner på mina knän och tigger? Gärna det!
Men jag tycker, att det måste vara er nog, om jag för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free