Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 514 —
framåt till en stor korridor, där en nattlampa brann.
På höger hand befunno sig Richards och Elizas rum.
Richard sov i ett rum åt gården, Eliza med sin gosse i
ett angränsande rum, som med sina fönster vette
mot den lilla trädgården. För att komma dit måste
man gå igenom ett förrum, som låg vid korridoren och
i vilket en tjänarinna sov. Om denna dörr
tillfälligtvis stod öppen, vilket man nästan kunde förutsätta, så
var Ralphs plan till hälvten lyckad. Han rörde sakta
vid dörren, den gav efter och öppnade sig ljudlöst.
Ralph lyssnade, han hörde regelbundna andedrag —
tjänarinnan sov. Nu gick han ljudlöst smygande genom
rummet, till en dörr, som genom en smal ljusstrimma
visade, att den icke var helt tillstängd. Han öppnade
den långsamt och så småningom. Äntligen stod den
så pass öppen, att det blev möjligt kasta en blick in i
rummet. Eliza sov därinne och i en liten säng bredvid
henne barnet.
Ralph steg in. Hans blick vilade som förtrollad vid
Elizas drag, hans hand grep fastare om fästet till den
långa dolken, som han bar vid bältet. Annars hade
han inga vapen. Han ville icke skjuta. För hans
planer var dolken det säkraste vapnet. Härefter vände
han sig icke utan ansträngning mot den lille gossen.
Barnet ville han röva, därpå gick hans plan ut. Att röva
bort föräldrarnas käraste egendom, för att av den
stackars oskyldiga varelsen göra det han ville, kanske också
en förbrytare — det hade han sedan veckor planerat.
Föräldrarna Richard och Eliza kunde han ju alltid nå
med sin revolver. Bortrövandet av barnet tycktes
honom vara en mycket verksammare hämnd. Han böjde
sig alltså ner och tog upp den sovande babyn med
dess kudde. Det rörde sig litet. Hade det skrikit, så
hade han stuckit sin dolk i det och därefter även i
modern. Sedan i en var som ställde sig i hans väg. Men
gossen skrek icke. Med smygande ohörsamma steg gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
