Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när pappa en dag talade om för dem, att de skulle
få flytta till skärgården [1].
Ty det vet var och en, att ingenting är så
roligt som att leka vid sjön, springa i båtar, hoppa
på bryggor, klättra i berg och meta abborrar.
Allt det skulle de få vara med om [2], sade pappa.
Men då skulle de också hela sommaren vara snälla
och lydiga.
När pappa sade detta, blevo både Olle och Svante
allvarsamma.
“Vill ni inte vara snälla och lydiga?” sade
mamma.
"Jo-o”, det ville de, förstås.
Men de sågo ändå snopna ut, som om någonting
hade fattats.
“Vad är det, ni vill då?”
Intet svar.
“Ja, ni begriper väl, att ni inte får vara ensamma
vid strand, inte gå ensamma och meta, inte i
några båtar och inte på några bryggor. Hör ni det?”
“Ja, vad blir det då för roligt?” sade Olle.
“Då stannar vi kvar, där vi är”, sade pappa,
som alltid skulle hålla med mamma.
Då tego pojkarna och förargade sig över att de
stora alltid skulle få rätt. Men när de blevo
ensamma, sade Svante till Olle:
“Tror du, att vi aldrig få hållas nere vid
strand?”
Olle svarade inte.
“Får vi aldrig gå i några båtar?” sade Svante
med högre röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
