Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gungade på vågorna på ett ställe, alldeles som
de stora segelbåtarna ute i viken.
Men allra roligast var det, när han fick “någon
stor” [1] med sig och rodde ut på fjärden i en riktig
båt. Där släppte Olle sin båt lös och lät den gå
för fulla segel. Då inbillade han sig, att båten
gjorde långresa ut till havs, och Svante satt stilla
och undrade; hur det skulle vara, om han någonsin
kunde få en sådan båt.
Nu höllo naturligtvis båda pojkarna till nere
vid strand. Hela dagarna [2] voro de där nere, och
därför voro de rätt mycket ensamma. Och det
var ingen, som såg, vad de hade för sig.
Då kom en dag kisse klivande på gräsvallen
neråt sjön. Kisse var bara en liten unge, som
hoppade efter fjärilar i solskenet, lekte med
garnnystan och just inte hade varit med om mycket
här i världen.
“Hör du, Svante”, sade Olle. “Vet du, vad
vi gör?” |
Nej, det visste Svante inte. Men han anade
något roligt. Ty Olle såg illmarig ut.
“Om vi skulle låta katten segla, du?”
“Tror du, han tycker om det?” sade Svante.
“Vad gör det?” [3] sade Olle. “Han får mycket
bra rum på båten, och om han trillar i, så kan
han simma.”
“Kan han?” sade Svante.
“Det kan alla djur”, förklarade Olle.
Då tyckte Svante, att det var bra alltihop, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
