Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle kokas soppa på. Lille Svante gick ut i
köket och gläntade på korgen [1] och tittade på
hönans röda kam och de små stirrande ögonen på
ömse sidor om näbben.
“Jag tycker om hönan”, sade lille Svante.
Men det var ingen, som brydde sig om det [2].
Och så skulle hönan halshuggas.
Just som köksan öppnade på korgen för att
taga fram hönan och bära henne ut på vedbacken,
så skrek hon till:
“Har man sett på maken! [3] Hönan har värpt!”
Mycket riktigt! Där låg ett stort vitt ägg på
bottnen av korgen. Och nu blev det inte längre
frågan om, att hönan skulle avlivas. Pappa fick
nöja sig med sur mjölk i stället för hönsbuljong,
när han kom hem, och hönan sattes i ett slags bur
på gräsmattan utanför köksfönstret.
Det var egentligen en högst underlig bur. Ty
den bestod rätteligen av en gammal lår, som hade
innehållit ölbuteljer, och till lock på densamma
var anbragt en trasig grind, vars hål och
skröpligheter täcktes genom pålagda pinnar.
Där satt hönan dag ut och dag in, och lille
Svante tröttnade inte att hålla henne sällskap.
Han satt bredvid buren och pratade och jollrade
med sin lilla höna, och han kom snart underfund
med, att hönan var snäll.
Men första gången han satt där, kunde han
inte låta bli att rubba på pinnarna. Han urskilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
