Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV
Och mäktar ingen värma sända hit,
Der himlen jemt är grå och jorden hvit. —
Men, nej . . . hur orättvist ändock jag dömmer!
Blott ögonblickets smärta mig bedrog,
Talanger, smak och bildning ha vi nog;
Men folket nu sin skuld till dem förglömmer,
Välan, Du Gratiers Syster! I min sång
Tag svaret på Din fråga denna gång:
Du »bifall» vunnit och Du vinna skall,
Thalias gunstling med de lockar ljusa!
Om bifall vore nog för den hvars kall
Än högre är: — att blända och förtjusa.
Åt bagatelln af denna komedi —
Der Scribe just icke varit stark att skrifva —
Du endast mäktade ett värde gifva,
Som annars icke funnes deruti.
Så pröfvas konstnärn; hvar han lägger ned
Sin hand och lifvar med sitt snilles flamma,
Der vexa tusen blommor med detsamma,
Der blir en lustgård af den frusna hed.
Men skiljom oss från heden; nejder gilvas
Långt skönare, der högre Gudar bo,
Der högre lagrar för Dig redan gro
Och Dina konstnärsgåfvor bättre trifvas.
Man sagt: för tragediens mörka lek
Din skepnad är för mild, Din röst för vek ;
O, nej: dess vilda natt behöfver gerna
För sina molngestalter ock en stjerna.
Och ljufvare en stjerna aldrig lyste
Hos oss fran dramatikens himlazon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
