Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Allfader, ack! han sitter ej och mäter
Med vattenpass vår dunkla lefnadsstig,
Han slöjar af vårt hjertas hemligheter,
Och vinkar barnen alla hem till sig.
Lägg då ej stoft på hennes hvita vingar,
Du tadelsjuka med din skarpa syn!
Som öfver känslans offer gisslet svingar;
Det gifs en högre domstol ofvan skyn.
Efter sången, hvars solopartier utfördes af
Herrar Strandberg och Walin, och hvarunder få
ögon icke fuktades, uppläste E. O. Cancellisten i
Ecklesiastik-Departementet, Herr Magister J. Björk¬
lund följande Minnesord:
»Åter har öfver fjellen våren höjt sig på sina hög¬
blå vingar. Skuggorna, vinternattens dunkla barn, fly
allt ifrigare undan för den rodnande morgonens skim¬
mer, och på snälla vingar sväfva lundens sjungande
skaror mot det klarnande hvalfvet, och spela sin
morgonsång för den nyvaknade jorden. Södern,
denna naturens hulda älskarinna, sänder, på varma
flägtar buren, sin helsning till dess allvarlige Nor¬
diske broder, och »mot Norden, mot Norden» gå
från lagerskogarnes kronor flyttfåglarnes jublande
tåg. Men — långt från den glada leken, ensam,
som en sörjande ande, sväfvar en hvitglänsande
turturdufva. Först på Gustafs sångartempel hvilar
hon den trötta vingen, och på denna konstens härd
lägger hon, under vemodig klagan, ned cypressens
dunkla blad, som hon burit från ett främmande
land. — Jag förstår dig, du hulda bild af kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
