Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
rättvis hand ristar i minnets tafla, under det tidens
vindar snart förjaga stundens afund eller tadlets
hånande domslut.»
»Hvad var då Emilie Högqvist?»
»Hvarje sann konstnär måste framför andra
kallas ett barn af sin samtid. Han är ett rikt
begåfvadt barn, for hvilket lifvet, lik en 6m mo¬
der, yppar alla sitt inres hemligheter; han ligger
ju närmast intill naturens hjerta och derföre måste
han ock, mer än andra, kunna höra och förstå
dess finaste pulsslag. Och när han så länge lyss¬
nat, går han fullmogen fram från sin moders sköte,
och, full af kärlek, tyder han i sinliga bilder, hvad
han der hört, hennes smärta och fröjd, hennes
längtan och hopp. Och just deröfver förvånas
verlden, att han ensam så väl förstår uttrycka
hvad den sjelf lifligast känner; och just derföre
älskas konstnären, emedan han är en gudasänd
tolk af det språk, som ligger slumrande på djupet
af tidens eget innersta, om hvilken den icke sjelf
förmår tyda. Han står i jemnbredd med sina sam¬
tida bröder, han står i samma led med dem på
banan till ett framåt; men han ensam bär dock
snillets spira i sin hand, att dermed ordna och
styra det oroliga tåget, och med konstens lyra
förstår han ensam att, lik en evigt ny Tyrteos,
elda till strid, till seger eller déd for det adlaste
och högsta i lifvet. Skåda hvarje konstens mäster¬
verk, det må uppenbara sig 1 hvad gestalt som
helst, i skaldens sång, musikens toner, färgornas
egeonsee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
