Note: This work was first published in 1970, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seringen uppskjutits i väntan på att ”industrialiseringen
genomförts”.
Då tidrymden innan ”industrialiseringen genomförts” bleve
mycket lång skulle jordfördelningen blott bli inledningen till en
ny klassuppdelning på landsbygden. Den kinesiska revolutionen
skulle ha blivit en bonderevolution som så många andra.
Erosionen och jordförstörelsen skulle fortsätta — inget kapital
fanns tillgängligt för uppgifterna. Ett jordbruksöverskott som
kunde användas för industrialiseringen skulle kunna pressas fram
endast genom en kapitalistisk ackumulation på landsbygden
under vilken det stora flertalet bönder skulle sjunka till daglönare
och säsongarbetare. De tekniska förbättringarna skulle öka
under-sysselsättningen och det kapitalistiska jordbruket skulle föra till
att miljoner och åter miljoner kinesiska jordbrukare blev
jordproletärer som drevs till städerna. Städerna skulle omges av ett
ständigt växande slumområde befolkat av en ”överflödig”
befolkning.
Köpkraften ute på landsbygden skulle förbli låg. Det skulle
inte finnas någon bas för den lätta industrin. Däremot skulle det
uppstå en viss marknad för lyxvaror. Det skulle bli omöjligt att
industrialisera Kina med egna medel och landet finge vända sig
till stormakterna för lån, investeringar och ”hjälp”.
Det är att märka att jag inte målar Fan på väggen, jag
beskriver ett Kina som utvecklats enligt den indiska modellen. Trots
att Liu Shao-chi ofta använde sig av ord som ”socialism” och
”proletariat” och ”parti” är det helt riktigt att säga att han intog
”samma ståndpunkt som bourgeoisin, de rika bönderna eller de
välbärgade bönderna med deras spontana tendens till
kapitalism ...”, som Mao Tse-tung påpekade år 1955.
Mao Tse-tungs linje var på intet sätt ”drömsk och romantisk”.
Den motsvarade de historiskt givna förutsättningarna; den
motsvarade också det stora flertalets behov. I den givna situationen
( undersysselsättning/arbetskraftsbrist, jordförstörelse/låga skördar,
bondenöd) måste man genom kollektiva ansträngningar och
organisation börja lösa problemen innan man ännu hade möjlighet att
mekanisera. Detta har också visat sig riktigt. Liu Ling har höjt sin
produktion, har övervunnit många svårigheter.
Men det är inte en linje som omfattats av ”alla”. Liu Shao-chi
var inte en individ som gick alla emot. Han uttryckte vissa be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
