Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vedträna, så att de blossa och spraka
värre.
»Jag är så glad!» säger Nina
plötsligt — småleende — utan att slå upp
ögonen och tittar ner på sina verkligen
ganska näpna tåspetsar.
»Det kan man se,» svarar Johan
trumpet och inte vidare sympatiskt, utan
att ens titta upp. Och nog såg hon
strålande ut alltid, där hon satt.
»Säg mig det, Nina.» ... Jag vet inte,
om det är min uppskrämda fantasi, men
sannerligen har inte pojken en annan
klang i rösten, när han talar till henne.
»Nej» — och Nina skrattade alldeles
högt. »Inte för det, att det gör något
precis, men jag skulle ändå inte ha så
mycket... så mycket... ja, det är
detsamma! ... ifall jag nu ginge och
berättade det för dig.»
»Det är inte länge sedan du sade,
att du brukar berätta mig allting, Nina.»
Nå — så det var ändå inte länge
sedan! Jag blef så het om öronen som
jag tror, att jag aldrig förr har blifvit i
mitt lif. Och jag har gått här och på
fullt allvar inbillat mig vara en mor,
som vakar öfver sina barn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
