Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bort i den täta skogen, och de bortmarscherande soldaterna voro
snart icke längre synliga till fortet.
Efter denna bortmarsch såg man framför ett blockhus
förberedelser vidtagas för ännu en bortresa. Här höllo några
hästar, av vilka två, att döma av sadlarna, tycktes vara avsedda för
kvinnor, medan en tredje bar en stabsofficers packning och
vapen. Runt omkring stodo några nyfikna åskådare, från vilka
en man, som tycktes mycket besynnerlig, på ett i ögonen fallande
sätt skilde sig.
Mannens yttre erbjöd en sällsam anblick. Han hade samma
lemmar som alla andra människor, men det fanns intet spår av
harmoni dem emellan. Hans ovanligt stora huvud, hans smala
axlar, hans långa, dinglande armar och ännu längre, men
förvånande smala ben i förening med en snygg, men illasittande
klädedräkt, förlänade honom ett eget, groteskt utseende. I en
synbarligen mycket flitigt begagnad väska bar han ett litet
instrument, vilket tilldragit sig stor uppmärksamhet av det nyfikna
folket i fortet, men vid närmare betraktande visade det sig icke
vara annat än en liten träflöjt. Han vankade ogenerat omkring
bland hästarna och försökte inleda ett samtal med den förut
omnämnde indianska löparen, vilken tyst lutade sig mot
blockhusets vägg. Vilden, som var klädd i sin stams krigsdräkt och
beväpnad med tomahawken och den långa indianska kniven,
bevärdigade icke främlingen med något svar. Blott ett ögonblick
vilade hans skarpa, genomträngande blick på mannens ansikte,
så vände han sig om, förargad och med synbart förakt samt
stirrade sedan likgiltigt upp på molnen.
I detta ögonblick öppnades blockhusets dörr, och de resande
utträdde för att företaga sin avresa. Främlingen begav sig nu
därifrån bort till ett magert sto, som sökte avbeta det sparsamt
spirande gräset i närheten, lutade sig med armbågarna mot
sadeln och kvarblev i denna ställning som en tyst åskådare av
avresan, medan ett föl på stoets andra sida ogenerat intog sin
morgonmåltid.
En ung man i 60:de regementets officersuniform förde
emellertid två unga, vackra damer bort till deras hästar och hjälpte
dem upp i sadeln. Därpå svingade han sig själv upp på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
