Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1 kapitlet - 2 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den öppna utgången, såg han deras förre vägvisare, Maguas,
– le renard subtils – vilda och barska drag.
Till och med i detta fruktansvärda ögonblick förlorade
Heyward ej sin självbehärskning. I indianens ansikte läste han, att
hans blick ej ännu genomträngt hålans halvmörker, och tänkte
just gömma sig som de andra, då en glimt av glädje, som flög
över vildens ansikte, sade honom, att det var för sent, att allt
var förbi.
Det upprörande uttryck av fröjd och jubel, som blixtrade
fram ur Maguas ögon, väckte Heywards harm. Glömmande
allt och endast följande ögonblickets ingivelse, lyfte han sin
pistol och riktade den mot Magua. Knallen av skottet genljöd
genom hålan, men då krutröken drog bort, fann Duncan den
plats tom, varest deras förrädiske vägvisare nyss stått.
Heyward störtade bort mot utgången och såg för ett ögonblick hans
mörka gestalt, då han smög sig runt en klippa och försvann.
Dödsstillhet följde på pistolskottet och avbröts först av
Maguas röst. Hans ord besvarades av alla indianerna med ett
hemskt glädjetjut. Den vrålande massan störtade åter fram
över ön och innan Duncan haft tid att hämta sig från sin
bestörtning, hade hans svaga bålverk splittrats för alla vindar.
Från bägge sidor trängde indianerna in i hålan. De olyckliga
belägrade släpades ur sitt gömställe fram i dagsljuset in i
kretsen av blodtörstiga och triumferande indianer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
