Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblickligen i småskogen. Då delawarerna sågo den man, som
de trott vara död, så plötsligt bliva levande igen, utstötte de sitt
vanliga rop till tecken av förvåning och förföljde därpå huronen
som ett par vinthundar, vilka hastigt sätta efter ett flyktande
villebråd. Men ett högt rop av Falköga, kallade genast de två
mohikanerna tillbaka.
"Låt honom springa!" sade han till sina vänner; låt honom
komma undan, den falske räven. En honnett delawar skulle,
när han blivit besegrad, ha blivit liggande stilla och mottagit
dödsstöten, men en slyngel, sådan som denne mingo, ränner
genast i väg som en vildkatt. Låt honom löpa bort! Han är
endast en man utan bössa och tomahawk och kan icke mera tillfoga
oss någon skada. Jag vill dock se efter hur det står till
med de andra tjuvstrykarna, så att icke ännu flera rusa bort i
skogen och skrika som skadeskjutna skator."
Med dessa ord gick den ärlige, men oförsonlige Falköga runt
omkring på stridsplatsen och undersökte alla de fallna
fienderna, medan han kallblodigt stötte sin långa kniv i bröstet på en
och annan av dem. Chingachgook hade dock redan hunnit före
honom och insamlat sina skalper.
Uncas skyndade emellertid i sällskap med major Heyward
de unga flickorna till hjälp, löste Alices band och förde henne
bort till systern. Gråtande föllo de i varandras armar och höllo
varandra länge omfamnade.
"Sansa dig, Alice!" sade Cora, då den första glädjen över
deras befrielse var över, "sansa dig! Vi äro fria, och ingen
av våra tappra räddare har tillfogats något ont. Räddade
skola vi återvända till vår käre fader."
Uncas och Heyward betraktade med rörelse de älskliga
flickornas rörelse, och dessa vände sig snart till dem för att
uttala sin tacksamhet för den självuppoffring och det mannamod
de ådagalagt vid befrielsen ur den förskräckliga ställning
vari de nyss förut befunnit sig. Emellertid framkom Falköga
och lösgjorde även David, vilken ända till detta ögonblick med
stort tålamod funnit sig uti att vara bunden.
"Så", sade han, "nu är du fri, gamle sångare, och kan åter
bruka dina lemmar som du själv vill. Nyttja din tid hädanefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
