Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följa den västra stranden styrde Chingachgook mera bort emot
bergen, över vilka Montcalm fört sin här, och iakttog detta
försiktighetsmått tills de nått en bukt vid sjöns norra ända, ehuru
några förföljare ej syntes till. Här roddes kanoten in till stranden,
varpå de alla stego i land. För att utplåna varje spår och
vilseleda möjliga efterforskningar, lyfte de upp båten och buro
den in i skogen, där den omsorgsfullt doldes under en hög av ris.
Därpå togo de resande sina vapen och sitt bagage, och Falköga
meddelade sina vita reskamrater, att han nu var redo att
med dem anträda vandringen genom skogen.
Falköga och mohikanerna hade alltför ofta genomströvat
bergen och dalarna i denna trakt för att längre planlägga sitt
inträngande i landet. Vägledda av en stjärna eller följande en
skogbäcks lopp, fortsatte de flera timmar sin mödosamma
vandring. Därpå slog man läger för natten, tände en eld och njöt
en vederkvickande sömn. Då de nästa morgon åter hade tillryggalagt
några mil, började Falköga att bliva mera försiktig.
Han stannade ofta för att taga omgivningarna i noggrant
betraktande och råd förde sig gång på gång med Chingachgook,
som om han ej vågade lita på sitt eget omdöme allenast. Äntligen
stannade han alldeles och förklarade, att han befunne sig
i ej ringa förlägenhet.
"Då jag", sade han, "fann att huronernas spår gick mot
norr, slöt jag därav att de skulle hålla sig mellan Hudson och
Horican, tills de hunnit de kanadensiska flodernas förgreningar,
varifrån de kunde komma in i fransmännens besittningar. Men
nu äro vi ej långt från källorna och ännu hava vi ej funnit
något spår av dem. Människan är underkastad misstag och det
kan hända, att vi slagit in på oriktig väg."
"Vår Herre bevare oss för ett sådant misstag!" utbrast Heyward
förfärad. "Uncas! Kan du icke giva något råd?"
Uncas kastade en hastig blick på sin fader, men teg med
sitt vanliga lugn och tillbakadragenhet.
"Tala!" sade Chingachgook.
Knappt var denna tillåtelse given, innan Uncas med en hjorts
snabbhet ilade bort till en kulle och glatt visade på ett färskt
spår, som tycktes härröra från ett lastat djur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
