Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varning skulle varit utan nytta, men en rask, bestämd rörelse av
Magua förändrade yxans riktning, i det han slog till vapnet i
flykten. Det flög genom krigsfjädrarna på den unge mohikanens
huvud och for därpå genom hyddans vägg, som om det slungats
av en stark bågsträng.
Ducan hade förfärad rusat upp, då han såg vildens avsikt,
men satte sig lugnt ned, då han märkte, att yxan förfelat sitt
mål. Uncas stod lugn och blikade på sin fiende med ett
förakt, som i för handen varande omständigheter var
beundransvärt.
"Nej, så skall han icke dö", sade Magua, sedan han
övertygat sig om att Uncas icke var sårad. "Solen skall belysa hans
skam och kvinnorna skola se hur hans kropp darrar vid de
plågor den skall utstå. Fören honom till det ställe, där det råder
tystnad och låtom oss se om en delawar kan sova den natt, som
föregår hans död."
Några unga krigare reste sig och förde under högtidlig
tystnad Uncas ut ur hyddan. Fången gick med fasta steg och
endast ett ögonblick stannade han vid ingången för att kasta en
stolt och käck blick över hela församlingen. Duncan läste däri,
att fångens mod var oböjt och att han ingalunda hade uppgivit
allt hopp.
Magua nöjde sig med det uppnådda resultatet och lämnade
likaledes hyddan utan att på minsta sätt giva akt på sin granne,
som emellertid ej kände sig litet lättad, då hans farligaste och
listigaste fiende gick sin väg. Emellertid lade sig huronernas
upphetsning. De intogo åter sina platser, tände på nytt sina
pipor och fyllde hyddan med blåa skyar av doftande rök. En
allvarlig och tankfull tystnad följde på stormen och en god
halvtimme förgick, utan att någon yttrade ett ord.
Den hövding, som utbett sig Duncans besök hos sin sjuka
hustru, knackade äntligen ur sin pipa och gav den föregivne
läkaren en vink om uppbrott. Gående efter hövdingen kom
han snart ut i det fria och drog ett lättnadens andetag, då han
utbytte hyddans rökfyllda luft mot den svala sommaraftonens
friskhet.
Huronen svängde åt sidan och gick bort mot en låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
