Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en av huronerna visade sig vara en fegling, som genom sin flykt
lockade honom i ett bakhåll. Då Uncas var fången, gick jag
löst på packet, och vi hade några små skärmytslingar. Jag sköt
ett par av dem och närmade mig utan motstånd deras hyddor.
Till min lycka mötte jag stammens trollkarl, som just beredde
sig till strid med en eller annan ond ande. Jag slog honom till
jorden och lade en kavle i hans mun, så att han ej skulle göra
larm, och hängde så upp honom mellan ett par unga träd. Till
sist iklädde jag mig hans björnskinn och övertog hans roll, för
att icke bliva hindrad i mitt företag.
"Ni efterapade verkligen djurets rörelser alldeles utmärkt",
utbrast Heyward.
"Åh!" svarade Falköga med ett självbelåtet leende, "jag
skulle vara en verklig stympare, om jag ej kunde härma ett
sådant djurs rörelser och ställningar. Hade det varit en panter
eller en stor vildkatt, så kunde det varit något att tala om. Att
härma ett sådant klumpigt djur som en björn är ingen stor konst.
Men nu till något annat – var är flickan?"
"Gud må veta det! Jag har spejat runt om i alla hyddor,
utan att finna det ringaste spår av henne."
"Men sångaren sade ju, då han försvann, att hon var i
närheten och väntade på er."
"Han menade väl den stackars sjuka kvinnan."
"Nej, den dumma människan var ängslig och rädd och glömde
därför bort det besked han skulle lämna er. Jag skall klättra
upp på väggen där och se mig om."
Falköga klättrade upp på skiljeväggen och hade knappast
kommit upp till dess översta rand, då han vinkade till Heyward
att vara tyst och gled hastigt ned igen.
"Hon är här", viskade han, "och genom denna dörr kan man
komma in till henne. Men tvätta er först, innan ni går in, ty det
stackars barnet skulle eljest bliva skrämt. Där borta rinner det
vatten ur klippan. Tvätta bort färgen därmed! När ni kommer
tillbaka, skall jag måla er på nytt."
Duncan lydde och hade på ett ögonblick avlägsnat färgen
ur sitt ansikte. Sålunda beredd till ett besök hos Alice, tog han
farväl av Falköga och begav sig genom dörren in i en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
