Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innan han kastar sin tomahawk mot fiendens huvud. Huron,
jag älskar dig icke, liksom jag heller aldrig någonsin skänkt en
mingo min vänskap. Det är troligt nog, att ännu många av edra
krigare skola möta mig i dessa skogar, och du vet, att en säker
död alltid blir följden av ett dylikt möte. Vad vill du nu helst:
antingen föra henne där som fånge till ditt läger eller ... en
man sådan som jag, vilken ditt folk skulle mottaga med jubel?"
"Vill Den långa bössan offra sitt liv för en kvinnas skull?"
frågade Magua dröjande.
"Nej, det vill jag just inte påstå. Det var inte min mening",
svarade Falköga försiktigt, då han märkte med vilken beredvillighet
huronen gick in på hans förslag. Det skulle vara ett allt
för ojämt byte, att giva en krigare i sina bästa år för en flicka.
Men jag kunde måhända besluta mig för att gå i vinterkvarter
på en sex veckors tid, om du vill frigiva flickan. Tänk blott på,
att detta skulle rädda skalperna på många av edra krigare."
Otåligt skakade Magua sitt huvud och gav mängden en vink
att bereda plats för honom. Men Falköga sökte ännu en gång
kvarhålla honom.
"Hör huron", sade han tankfullt, "jag vill ge dig min ’killdeer’
med på köpet och jag kan försäkra dig på min heder, att
den bössan icke äger sin like på hela gränsen."
Magua skakade åter på huvudet och fasthöll sitt beslut.
"Kanhända kunna vi komma överens, Magua, om jag lovar
dig, att undervisa ditt folk i vapnens rätta bruk?"
I stället för att svara, bjöd Magua trotsigt delawarerna att
bereda honom plats, ty han önskade icke längre låna sina öron
åt Falkögas förslag.
"Nåväl", sade den präktige Falköga med en bedrövad
nedslagen blick, – vad som sker, måste man finna sig uti. Slyngeln
vet, vilken god position han äger, och han begagnar sig av
densamma. Lev väl, Uncas, och Gud välsigne dig! Hälsa din far,
att jag aldrig, även under de svåraste omständigheter, skulle ha
förlorat honom ur sikte, och tänk stundom på mig i dina
lyckliga ögonblick! Min bössa återfinner du på den plats, där vi
gömde den. Tag den och behåll den till ett minne av mig. Och
hör nu, min gosse, då din hudfärg icke förbjuder dig att öva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
