Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4) Nervösa grundtoner: »George Egerton». ***
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljud vid ditt anslag, ty äfven vi äro det, som du skildrat.»
Och »Keynotes* gick åt som färskt bröd!
Det är icke i det påtagliga i denna bok, som dess
betydelse ligger. Toner kan man icke gripa. Det är styrkan
och innerligheten i den kvinnliga känsla, som kommit till
medvetande, som skiljer den från alla mig hittills bekanta
kvinnoalster. Den följer icke någon förebild och stöder
sig icke vid någon dylik. Den är individualitet, en kvinnas
individualitet ända ut i fingerspetsarna. Det är icke något
särdeles uppfinningsrikt skaplynne, som ger sig luft däri.
Men så som den är, äger den en nervös energi, som icke
släpper sitt tag. Man måste läsa den sida för sida, tills
man vändt <om det sista bladet, icke flyktigt, för att komma
till ett resultat, såsom man läser böcker med »handling»,
utan man läser hvarje sida för dess egen skull, emedan
den meddelar en sin stämning, sin feberaktiga brådska
eller sitt trötta lugn.
II.
Nästan ett år senare utkom hos Lemerre i Paris en
bok, som bar titeln »Dilettantes». I stället för författarens
namn stodo tre stjärnor. Men en annan mindre känd
förläggares bokförteckning var icke så diskret. Däri
betecknas såsom författare till »Dilettantes» en i Paris välkänd
pseudonym, som först framträdde för offentligheten med
en öfversättning till franskan af ungerska folkvisor och
därför erhöll en utmärkelse af franska akademien, samt därpå
genom införandet af skandinaviska författare i Paris inlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
