- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
172

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6) Ett tidens offer: Sonja Kovalevsky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

välgörande värme, i hvilken hon hade hoppats få vidga
och vederkvicka hela sin varelse, drog sig allt åter
tillsammans inom henne och blef till en torr, förtärande
hetta.

Hennes spännkraft började slappas. Det föreföll henne,
liksom om allt omkring henne vore svart och tomt, och
liksom om hon själf stode ensam midt i detta mörker och
denna tomhet. Och hvad som särskildt dref saken till
sin spets — hennes mest förtroliga, dagliga samkväm med
honom inföll just vid den tid, då hon under ansträngning
och nattvak arbetade för »Prix Bordin» i Paris. Då hon på
julafton 1888 i närvaro af de största franska matematikerna
erhöll detta, var hon icke blott en europeisk ryktbarhet,
en af dessa kvinnor, som skola lefva evigt som sitt köns
högsta bergspetsar — utan hon var därjämte en
öfver-ansträngd, upprifven kvinna, som befann sig i en af dessa
kriser, där de pinade nerverna och den uttröttade hjärnan
se allt i svart, se lyckan vända sig till smärta, och då
den lekamliga och andliga utmattningens outsägliga
tröstlöshet förvandlar allt till natt och mörker utan att natten
medför någon hvila. Såsom alltid hos produktiva naturer
under dylika förhållanden stegras det sinnliga och
lidelsefulla behofvet till det yttersta, under det att likväl liksom
en förlamning hvilar öfver hela organismen, så att det
erfordras en sympatisk värmande påverkan utifrån för att
lösa stelkrampen. Den gången erbjöd henne den man, som
hon älskade, sin hand, men Sonja kände blott klyftan mellan
hans gentlemanaktiga hållning och sin egen allt förtärande
passion, och ville ej mottaga något, då hon icke kunde
erhålla allt. Härvidlag hade hon sannolikt till en del sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:24:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohrkstp/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free