Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brist på någon liten huslig gudomlighet, som kunde sköta oss
när vi äro sjuka och sätta oss i godt lynne när vi äro förargade.
Mamma kunde inte säga något sedan det väl vore gjordt, och
om hon än sade något, så kunde det inte mer göra så mycket."
"Hon skulle aldrig förlåta oss Edvard," sade Frank med ett
allvarsamt leende ; "och vi skulle känna att vi gif vit henne skäl
till missnöje. Kittys hjerta komme att brista under tyngden af
en sådan vrede, som den min mor kan känna, och all din och
min kärlek, skulle ej kunna hålla henne uppe under den
bördan. Det är svårt, men vi måste vara tåliga."
"Då skall jag säga dig Frank, att du nog får tid på dig att
öfva ditt tålamod ; I fån vänta och vänta tills Ni blifva både
gamla och utslitna. Mamma ger aldrig sitt bifall; hon skall
gäcka er med falska förhoppningar som den skurken Pygmalion
och hans stackars syster Dido i Virgilius. Hon har fattat sitt
beslut — nu säger hon att I åren för unga, och hon skall finna
lika goda skäl att åtskilja Er, tills hon kan säga att I ären för
gamla och borden börja tänka på en bättre verld."
"Kitty skulle aldrig samtycka," sade Frank, som ej kunde
hindra sig från att taga intryck af gossens föreställningar.
Dessutom voro dessa tankar ej nya för honom; skuggan af en dylik
fruktan hade redan en tid förmörkat hans hopp.
"Fråga henne aldrig !" ropade Edvard lifiigt ; "naturligtvis
vet jag lika väl som du, att hon ej skulle göra det, om hon
visste utaf det förut; men du vet att hon älskar dig af allt sitt
hjerta — du vet att, ehuru hon försöker att vara glad och
bedrager sin gamla tant, och sin fader som alltid drömmer om gre-
kiska älskare, istället att tänka på sin egen lilla flicka, du vet,
att när hon tror, att ingen ser henne, komma tårarna i hennes
ögon, och hon har blifvit så mager att jag nästan med en hand
kan fatta om hennes lif, som annars brukade vara af vanlig,
naturlig storlek. Jag tviflar visst icke på att hon skulle sätta sig
deremot och blifva mycket ledsen, men du är hennes naturlige
förmyndare nu, och det är din sak att taga vård om hennes
helsa. Om du nu för bort henne och gifter dig med henne emot
hennes vilja, så kan hon ej tadla någon annan än mig och dig,
och jag tror inte att hon länge kunde vara ond på någon utaf oss."
Frank smålog och älskade sin broder mycket ömt för hans
ifver. Och när han berättade för Catharina hans förslag med
alla dess vilda orimligheter, var det en skugga af vemod i det
leende hvarmed han talade, och i det livarmed hon lyssnade —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
