Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefvinnan L. Ett exempel för många.
Konungen koketterar med de ofrälse stånden och Yänder
Adeln ryggen. Den rike bryggaren Westman eger
betydligt inflytande bland hufvudstadens borgerskap;
en sådan personlighet kan just Gustaf behöfva; — han
underrättar sig serdeles om Westmans svaga sida och
Tår då höra, att han eger serdeles förkärlek för
svag-dricka. Kungen befaller Westman till audiens, och
under det mest nedlåtande samtal öfverraskas
bryggaren af frågan: ”får jag bjuda på svagdricka”? och
kungen dricker med kälkborgaren, i trots af den
vedervilja han hyser mot denne roturens ”älsklingsdryck.”
Grefviininan P. Konungen är väl underrättad om
det knot och den obelåtenhet öfver hans slöseri, som
ger sig här och der luft bland borgerskapet. År det
någon person, som på ett eller annat sätt är
tongif-vande, så får familjen oförmodadt en bjudning till
slottet, och knotet förvandlas i lofsånger öfver
Konungens munificens och älskvärdhet.
Fru S. År det då verkligen denne snillrike
Gustaf, som kan tro, att denna komedi evigt kan
fort-.sättas? Ett onaturligt, konslladt tillstånd,
korruptions-medel, som väl för ett ögonblick förmå döfva ett ädelt
och olyckligt folks krämpor — men hvilka snart nog
måste vakna och då vida smärtsammare. Detta
lättsinniga, yppiga, flärdfulla och sedeslösa hof ville jag
likna vid en genomskinlig duk å la Don Ranudo,
hvarunder för seende ögon folkets armod och uselhet
blott alltför mycket framsticker.
Grefviiwan P. Hur länge kan denna komedi vara,
frågar äfveD jag. Kungen förmår icke dölja det
grundliga förakt, han hyser för de ofrälse; och efter en
rådplägning han hållit med sin nya borgerliga kamarilla:
Nordinerna, Wallqvist, Ahlman och konsorter, yttrade
han till Adlerbeth småleende: Känn Adlerbeth, luktar
jag ej efter ”roturen.”
Fru S. Och det är samma kung, som hyllar
Adelsinstitutionen till löjlighet och som anser för en
regents vigtigaste ärenden att vaka öfver den strän*
gaste etikettens upprätthållande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
