Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen (otålig). Jag önskar veta, hvad som
för öfrigt föranledt den begärda audiensen.
Fersen. Jag är 70 år, min konung — trött af
år, nedtryckt af arbete, grånad i statens tjenst, står
jag redan med ena foten i grafven; — dock kan jag
icke dö, förrän jag från mitt bröst vältrat en börda,
hvaraf det hårdt tryckes.
Konungen. Talal
Feesen. Hvad de särskilda frågor vidkommer,
hvilka under denna riksdag äro tvistefrön mellan Ers
Majestät och nationen.
Konungen (afbrytande). Det finnes inga sådana!
— Jag och nationen äro ense och eniga! blott ett
stånds och just det stånd, af hvilket jag framför alla
andra hade rättighet att fordra tacksamhet, blott Adelns
gensträfvighet gör mig bekymmer.
Fersen. Jag vågar likväl replicera att just det
af Ers Majestät i så rikt mått Adeln beviljade
företräde, för hvilket den skulle vara tack skyldig, alstrat
de ofrälses omåttliga adelshat och Ständernas splittring.
Det tyckes väl för momangen gifva stöd åt Ers Maj:ts
åsigt, att opposition och missnöje äro blott
hemmastadde bland Adeln, men förr eller senare, när
partistriderna en gång förstummat, måste det visa sig — och
Gud gifvc att det ej till våda för Eders Maj:t och riket
sker allt för sent — det skall visa sig, säger jag, att
Adeln i dag blott representerar en — förfördelad —
nation! (Paus).
Konungen (lugnt). Vidare! vidare!
Fersen. Ers Maj t tycks ej onådigt upptaga min
frimodighet — och det ger mig mod att fullständigt
lätta mitt betryckta hjerta. Aldrig har en konung med
större hänryckning blifvit mottagen af sitt folk än
Eders Maj:t på Sveriges thron; men också har Sverige
aldrig bland sina regenter sett någon af naturen med
herrligare gåfvor utrustad. För första gången sedan den
tolfte Carls död hörde den jublande nationen och ur en
Wasa-ättlings mun sitt sköna modersmål, och nästan
det första det förnam, var sin konungs försäkran att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
