Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Driscolls tålamod var uttömt. Han var en ganska human
man mot slavar och andra djur; han var utomordentligt
human mot felande människor av sin egen ras. Stöld
kunde han ej tåla, och tydligen fanns det en tjuv i hans hus.
Tjuven måste ovillkorligen vara någon av hans negrer.
Stränga mått och steg måste tagas. Han inkallade sina
tjänare på sitt rum: de voro tre, utom Roxy: en man, en
kvinna och en gosse, tolv år gammal. De voro ej släkt
inbördes. Mr Driscoll sade:
»Ni ha allesammans blivit varnade förut. Det har ej
tjänat till något. Den här gången skall jag giva er en läxa.
Jag skall sälja tjuven. Vem av er är den skyldige?»
De ryste alla vid hotelsen, ty här hade de ett gott hem,
och ett nytt skulle troligen bliva ett dåligt byte. De nekade
enstämmigt Ingen hade stulit någonting — inte pengar,
i varje fall — litet socker, eller kaka, eller honung eller
något dylikt, som »massa Percy inte skulle bry sig om
eller sakna», men inte pengar — inte ett öre pengar. De
voro vältaliga i sina bedyranden, men mr Driscoll lät sig
icke röras. Han svarade den ene efter den andre: »Säg,
vem tjuven är!»
I själva verket voro de skyldiga allesammans, utom
Roxana; hon misstänkte, att de andra voro skyldiga, fastän
hon inte visste det säkert. Hon ryste vid tanken, hur nära
det varit, att hon själv varit brottslig; hon hade i elvte
timmen blivit räddad genom ett frälsningsmöte i de färgades
metodistkyrka för fjorton dagar sedan, på vilken tid och
plats hon »blivit frälst». Redan dagen efter denna nåderika
livserfarenhet, under det att hennes ändring i livsåskådning
stod alldeles färsk för henne och hon yvdes över sitt luttrade
jag, hade hennes husbonde låtit ett par dollars ligga
obevakade på sitt skrivbord, och hon råkade ut för denna frestelse,
då hon städade bordet med en dammtrasa. Hon såg på
pengarna en stund med ständigt ökad förargelse och utbrast
till slut:
»Fördöme det frälsningsmötet, jag önskar, det hade varit
uppskjutet tills i morron!»
Därefter höljde hon över frestelsen med en bok, och en
annan medlem av köksdepartementet tog den. Hon gjorde
denna uppoffring såsom hörande till den religiösa etiketten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
