Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Elvte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELVTE KAPITLET.
Det finns tre ofelbara sätt att behaga
en författare, och de tre bilda en stigande
skala av artighet; 1, att säga honom, att
ni läst en av hans böcker; 2, att säga
honom, att ni läst alla hans böcker; 3,
att be honom låta er läsa manuskriptet
till hans nästa bok. Genom n:r 1 vinner
ni hans aktning, genom n:r 2 hans
beundran, n:r 3 banar er väg rakt in i hans
hjärta. — Ur Pundhuvud-Wilsons
tänkebok.
Vad beträffar adjektivet, så stryk det,
om det råder ringaste tvekan om det. —
Ur Pundhuvud-Wilsons
tänkebok.
Tivllingarna kommo, och man började språka. Samtalet
gick lätt och sällskapligt, och under dess inflytande vann
den nya vänskapen i uppriktighet och styrka. Wilson tog
fram sin tänkebok, på begäran, och läste upp ett eller par
stycken ur den, vilka tvillingarna hjärtligt berömde. Detta
föll författaren så i smaken, att han gärna tillmötesgick
deras begäran att få låna med sig hem en sats av boken att
läsa i lugn och ro. Under sina omfattande resor hade de
kommit underfund med att det finnes tre ofelbara sätt att
behaga en författare; de använde sig nu av det säkraste
bland dem.
Nu kom det ett avbrott. Unge Tom Driscoll trädde in
och förenade sig med sällskapet. Han låtsades se de
distinguerade främlingarna för första gången, då de reste
sig för att skaka hand med honom, men detta var endast
en fint, eftersom han redan sett en skymt av dem vid
mottagningen, under det att han plundrade i huset.
Tvillingarna gjorde för sig själva den reflektionen, att han var
blid och ganska vacker att se på, mjuk och smidig i sina
rörelser — riktigt graciös, i själva verket. Angelo tyckte,
att han hade en vacker blick; Luigi fann, att det var något
beslöjat och skyggt i den. Angelo fann, att han hade
ett behagligt, ogenerat sätt att tala; Luigi tyckte, att det
var något mera ogenerat än som var behagligt. Angelo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mtedn/0063.html
