Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förgäves här i byn, en profet med det slags erkännande
som profeter pläga få i hemtrakten — för häromkring
ge de inte ett dyft för hans lärda upptäckter och kalla hans
hjärna en tokerifabrik — eller hur, Dave, är det inte så?
Men det gör detsamma; han skall nog göra sig bemärkt
endera dagen — fingerbemärkt, ser ni, hihihi! Men för
att tala allvar — skulle ni inte vilja låta honom få titta
på insidan av edra händer ett slag; det är värt dubbla
entré en och pengarna tillbaka vid dörren. Vet ni, han
kan läsa i edra handlinjer som i en bok och berätta er,
inte bara femtio eller sextio saker som skola hända er utan
också femtio eller sextiotusen som inte ska’ göra det. Seså,
Dave, visa herrarna, en så inspirerad polyhistor vi ha här
i staden, utan att veta av det.»
Wilson vred på sig under detta retsamma och ej över
sig hövliga tal, och tvillingarna ledo med honom och för
hans skull. De kommo nu till den alldeles riktiga
uppfattningen, att bästa sättet att komma honom till
undsättning skulle vara att taga ämnet på allvar och behandla
det med respekt utan att bry sig om Toms tämligen
överdrivna raljeri, varför Luigi sade:
»Under våra resor ha vi sett en smula av konsten att
spå i händer och ha mycket väl reda på, vilka
förundransvärda saker man kan uträtta med den. Om det ej är en
vetenskap, och till på köpet en bland de förnämsta, vet jag
ej, vad det eljest skulle kallas. I Österlandet...»
Tom såg häpen och tvivlande ut. Han sade: »Skulle det
där taskspeleriet vara en vetenskap. Men ni talar väl aldrig
på allvar, eller hur?»
»Jo, fullkomligt. För fyra år sedan läto vi våra händer
uttolkas som om innersidorna varit fyllda med tryckt text.»
»Vill ni således verkligen påstå, att det befanns vara
något med det?» frågade Tom, vars vantro började
försvagas en smula.
»Så mycket var det med det», sade Angelo, »att vad
som sades oss om våra karaktärer var i minsta detalj
riktigt — vi kunde ej hava beskrivit dem bättre själva.
Vidare avslöjades två eller tre märkliga saker som hänt
oss — saker, som ingen av de närvarande utom vi själva
kunde ha haft reda på.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
