Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i själva verket, som bor nära tant Coopers, ha de stulit
småsaker sådana som armband, silverskedar och sådana små
värdesaker som äro lätta att stoppa på sig. Det är alldeles
tydligt, att tjuven begagnade tillfället, när alla grannarna voro
hemma hos Patsy Cooper och alla deras niggrer stodo och
hängde utefter hennes staket för att titta på ståten, för att
i allsköns ro plundra de övergivna hemmen. Patsy är
olycklig över det, dels för grannarnas skull och dels,
naturligtvis, alldeles särskilt för sina utländska gästers skull; hon
är så ledsen för dem, att hon inte bryr sig om att sörja
över sina egna små förluster.»
»Det är samme tjuv som förra gången», sade Wilson.
»Jag antager, att det ej kan vara något tvivel om den saken.»
»Stadsfiskalen tror inte det.»
»Nej, det har ni rätt i», sade Blake; »förra gången var
det en karl, det fanns det många bevis på, som vi av yrket
väl ha reda på, fastän vi aldrig fingo fast i honom; men
den här gången är det en kvinna.»
Wilson tänkte på den hemlighetsfulla flickan mitt emot.
Hon var numera alltid i hans tankar. Men hon svek honom
den här gången också. Blake fortsatte:
»Hon är en böjd gammal gumma med en täckt korg
på armen, klädd i svart slöja och sorgdräkt. Jag såg henne
vanka omkring vid ångfärjan i går. Hon bor nog i Illinois,
tänker jag, men jag bryr mig ej om var hon bor; jag
skall få fatt på henne — det kan hon vara säker på.»
»Vad kommer er att tro, att hon är tjuven?»
»Jo, för det första finns det ingen annan att gissa på,
och för det andra var det några av niggeråkarna som
råkade köra förbi och sågo henne gå ut och in i husen och
talade om det för mig — och det råkar just vara i de
bestulna husen i samtliga fall.»
Det medgavs, att detta var ett mycket bra indiciebevis.
En tankfull tystnad följde under några ögonblick, varpå
Wilson sade :
»Det är i varje fall tur med en sak. Hon kan varken
pantsätta eller sälja greve Luigis dyrbara indiska dolk.»
»Vad i all världen!», utropade Tom, »är den borta?»
»Ja.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
