Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltsammans är en trevande och omedveten ansträngning att av
värdelös metall och mässingsskrot, så att säga, bygga upp
något som kan stå i stället för den gyllene skatt, som naturen
nekat dem — ett barn. Men detta är på sidan om ämnet.
Den oskrivna lagen i den här trakten tvingar er att döda
domaren Driscoll, så snart ni får se honom, och både han
och Tom kommer att vänta sig denna uppmärksamhet från er
sida — fastän naturligtvis er död för hans kula också gör
allt till fyllest. Se upp för honom! Är ni stridsfärdig och
redo?»
»Ja, han skall få sitt tillfälle. Om han anfaller mig, skall
jag ge honom svar på tal.»
Då Wilson gick, sade han: »Domaren är ännu en smula
klen efter sitt valarbete och kommer inte ut på en dag eller
par, men när han går ut, måste ni vara på er vakt.»
Vid elvatiden på kvällen gingo tvillingarna ut på en
promenad och tänkte taga sig en lång spatsertur i det
beslöjade månskenet.
Tom Driscoll hade stigit av ångbåten vid Hackett’s Store
två engelska mil nedanför Dawson’s, ungefär en halvtimme
förut, den enda passagerare på denna ensliga plats, och hade
gått efter strandvägen samt trätt in i domaren Driscolls hus
utan att hava mött någon vare sig på vägen eller inomhus.
Han drog för sina fönsterluckor och tände ljus. Han
tog av sig hatt och rock samt började sina förberedelser. Han
låste upp sin koffert och tog fram sin flickdräkt, som låg
under en herrkostym, samt lade den på sängen. Så svärtade
han sitt ansikte med bränd kork och stoppade korken i fickan.
Hans plan var att smyga sig ned till sin farbrors privata
arbetsrum på nedre botten, gå in i sängkammaren, stjäla
nyckeln till kassaskåpet ur den gamle herrns kläder och sedan
gå tillbaka och plundra kassaskåpet. Han tog ljuset för att
gå. Hans mod och självförtroende stodo högt ända till detta
ögonblick, men började nu vackla en smula. Tänk, om han
skulle råka göra något buller och blev tagen — kanske just
då han höll på att öppna kassaskåpet! Måhända borde han
gå beväpnad. Han tog den indiska dolken från den plats,
där den varit gömd, och kände belåtet, att hans sviktande mod
återvände. Han smög sig tyst ned för den trånga trappan,
under det att hans hår reste sig på ända och hans pulsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
