Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan hans tvilling aldrig uppträda och föreställa honom, så att ni
blir förd bakom ljuset.»
Wilson stannade och stod tyst. Ouppmärksamhet dör en
snabb och säker död, så snart en talare gör detta. Tystnaden
förebådar, att någonting skall komma. Alla handflator och
fingertoppar kommo ned, alla böjda figurer rätade på sig,
alla huvuden lyftes och alla blickar häftades vid Wilsons
ansikte. Han väntade ytterligare en, två, tre ögonblick för
att göra sin paus komplett och låta den fullborda sin verkan
på åhörarna; sedan, då han mitt igenom den djupa tystnaden
kunde höra väggklockans tickande, räckte han ut sin hand
och fattade den indiska dolken vid bladet och höll den upp
i luften, så att alla kunde se de mörka fläckarna på dess
elfenbensskaft; därpå sade han med lugn, lidelsefri röst:
»På detta knivskaft står lönnmördarens medfödda autograf
skriven med den värnlöse gamle mans blod, som älskade er
och som ni alla älskade. Det finns blott en man i hela
världen, vars hand kan lämna duplikat till detta blodröda märke»
— här stannade han och lyfte blicken mot väggklockans pendel,
som svängde fram öch tillbaka — »och om Gud vill, skola
vi framställa denne man i detta rum innan klockan slår tolv!»
Bedövade, förvirrade, omedvetna om sina egna rörelser
reste sig hälften av åhörarna, som om de väntat att få se
mördaren träda in genom dörren, och en bris av frammumlade
utrop gick genom rummet. »Ordning inför rätten! Sitt ned!»
Detta från sheriffen. Han åtlyddes, och lugn rådde åter.
Wilson kastade en förstulen blick på Tom och sade för sig
själv: »Han hissar nödsignalen nu; till och med folk, som
ej känna honom, visa medömkan med honom; de tycka,
att det är en hård prövning för en ung man, som genom ett
så grymt slag förlorat sin välgörare — och de ha rätt.» Han
återtog sitt anförande:
»Under mer än tjugu år har jag under min ofrivilliga
ledighet roat mig med att samla dessa egendomliga fysiska
signaturer här i staden. Hemma hos mig har jag hundraden
på hundraden. Var och en är etiketterad med namn och
datum, icke försedd med sin etikett dagen därpå, eller ens
timmen därpå, utan i samma ögonblick som fingeravtrycket
togs. Då jag träder inför vittnesskranket skall jag under ed
upprepa, vad jag nu säger. Jag har fingeravtryck av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
