Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Uttrycksfullhetens naturliga makt och harmonien mellan uttrycksmedlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samverka för att åskådliggöra äfven de finaste skiftningarna
i hennes inre lif.
Icke minst viktig är harmonien mellan uttrycksmedlen.
Den vänligaste röstton kan stundom skrämma ett spädt
barn eller reta en hund, då tonen ej står i harmoni med
uttrycket i blick och åtbörd. I denna brist på harmoni
ligger svaret på frågan, hvarför vissa menniskor äro omtyckta
af små barn och hafva makt öfver arga hundar. I denna
harmoni ligger också väsentligen hemligheten af all äkta
skådespelarekonst. Den dåliga dramatiska konsten beror
hufvudsakligen på bristande träffsäkerhet, i det skådespelaren
begagnar sig af ett litet fåtal stereotypa effektmedel för
uttryckandet af de inre tillstånd, som rollen innebär, hvarvid
det sålunda ej heller kan blifva tal om vare sig harmoni,
lämpliga öfvergångar eller dramatisk skönhet. Den
medelmåttige skådespelaren kan ega en viss träffsäkerhet vid
återgifvandet af vissa antingen mycket kraftiga eller mycket
svaga inre tillstånd, men glider öfver alla de finare
skiftningarna och är följaktligen urståndsatt att återgifva de rätta
öfvergångarna. För det andra felar han med hänsyn till
harmonien mellan uttrycksmedlen, l det han spelar
företrädesvis antingen med det ena eller det andra uttrycksmedlet,
med röst och åtbörd utan det rätta ansiktsuttrycket o. s. v.,
eller förfelar harmonien på hvartdera af dessa områden, han
sågar luften med armarna utan att kroppens öfriga delar på
tillbörligt sätt ackompagnera, han spelar drucken med hela
kroppen med undantag af venstra foten enligt den store
engelske skådespelarens uttryck om en sin medbröder. Han
inser slutligen icke den kraftbesparing och den smidighet
vid öfvergångarna, som den rätta harmonien mellan
uttrycksmedlen medför. Man erinre sig blott det egendomliga
intrycket af den äkta franska lustspelskonsten, i hvilken det
hela förefaller så naturligt, enkelt, fint skiftande och dock så
effektfullt, eller t. ex. en Ristoris framställning af den döende
Elisabet, i hvilken konstskapelse man skulle kunna anteckna
hundratals fina smådrag utan att dock ett enda framstode
isoleradt eller tillspetsadt. Den falska eller medelmåttiga
skådespelarekonsten är däremot »pointerad», »forcerad» eller
»chargerad», just emedan den felar i en eller annan af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
