Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Det fria föredragets inläringsmetod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilldragelser eller ord och handlingar från personer, till hvilka
de icke stå i något slags personligt förhållande. »Jo,»
svarade skådespelaren, »hemligheten är den, ers högvördighet,.
att vi skådespelare taga saken på fullt allvar eller äro på
fullt allvar inne i vår roll.» Härmed ville han -naturligtvis
endast säga, att den äkta skådespelaren anstränger alla sina
krafter för att gifva ett troget uttryck åt de inre tillstånd,
hans roll innebär, och därför eger han välde öfver menniskors
hjärtan och sinnen, men det är denna konst, som presten
försmår eller också förstår han den icke.
Huru träffande och kvickt detta svar än må synas, så
är det dock tydligt, att predikanten hvarken kan eller får
vara skådespelare. Träffande har någon angifvit skilnaden
mellan båda sålunda, att skådespelaren är hvad han är i
den mån han lyckas återgifva en annan personlighet, medaa
presten är hvad han är i den mån han lyckas återgifva sin
egen af trons kraft och öfvertygelsens värma genomträngda
personlighet. Men just för att han må rätt kunna
tillfredsställa denna fordran, måste han vara i stånd att på ett riktigt
och harmoniskt sätt använda de yttre uttrycksmedel, med
hvilka den Gud, hvilkens ord han förkunnar, utrustat honom.
I trots af alla de ovedersägliga skäl, som tala för det
fria predikoföredraget, skulle jag dock med hänsyn till den
svenska predikotraditionen och framför allt till det svenska
folklynnet ej våga uppställa så stränga fordringar som den
tyske homiletikern. Jag tror nämligen, att en god predikan
kan nå sitt mål, äfven om den uppläses, blott den läses
rätt och väl samt under den förutsättning, att predikanten
gjort sig så hemmastadd med sin handskrift, att han ej är
slafviskt bunden vid densamma, utan är i stånd att alltsom
oftast lugnt och utan att sådant vållar störande afbrott lyfta
sin blick mot åhörarens, emedan denna konst utgör en
nödvändig fordran vid all god uppläsning. Den metod, som
Krausz förordar, kan frambringa ett mönstergilt föredrag
under förutsättning af goda anlag och långvarig öfning hos
talaren. I regeln äro emellertid dessa förutsättningar ej
tillstädes, och då leder denna metod till detta i formelt
hänseende oklanderliga men ljumma och intetsägande
framställningssätt, som man så ofta påträffar hos medelmåttiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
