Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Orsakerna till förlusten af uttrycksfullhetens naturgåfva och medlen till dess återvinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finanssystem, att vårt känslolif utsinar som en källa, hvars ådror
tillstoppats, eller förtvinar so.m en muskel, hvilken aldrig
begagnas.
Men våra känslor utgöra, såsom ofvan är anmärkt, våra
förnämsta nerv- och muskelmotorer, och det är det ändrade
muskelläget, som ger det ändrade uttrycket i vår blick,
våra anletsdrag och alla vår kropps rörelser och som
slutligen åstadkommer de ändringar i talverktygets form, som
gifva upphof åt röstens skiftande klangfärg. Men när vi nu
låta orden uttrycka känslor, som vi icke ega, så komma
dessa ord i regeln att åtföljas af matta eller falska och
onaturliga muskellägen, intetsägande eller vilseledande
skuggbilder af de till känslorna hörande muskelgestalterna, och så
straffar sig vårt lögnaktiga väsen genom sig själft. Vi
missbruka orden, och därför förlora vi förmågan att tala i detta
begrepps vidsträcktare betydelse eller tala med tillhjälp af
alla de uttrycksmedel, som naturen stält till vårt förfogande.
När och huru skulle nu en motvikt sökas mot alla
dessa orsaker, som menligt inverka på utvecklingen af
särskildt den bildade mannens och kvinnans känslolif och
muntliga framställning? Naturligtvis i ungdomen och genom den
uppfostran, som skolan och hemmet ega till uppgift att
meddela. Men här möter oss en omständighet af
betänkligaste art. Hela vårt högre undervisningsväsen för manlig
ungdom har under tidernas lopp utvecklat sig i en riktning,
som om det endast hade till syfte att utbilda mångkunnige
yrkesmän, icke att dana menniskor, och vår högre kvinliga
skolbildning söker troget att gå i samma spår endast med
den skilnad, att vi på detta område påträffa en parallellinie
för inlärandet af vissa prålfärdigheter eller s. k. talanger,
som af ålder ansetts nödiga för hvad vi kalla kvinlig
bildning. Hela denna undervisning, som i första rummet åsyftar
inproppningen eller innötningen af en mängd mer eller mindre
isolerade lärokurser, är sålunda hufvudsakligen riktad på
utvecklingen af förståndet och minnet, lemnande å sido
kärnan i all uppfostrande verksamhet eller utbildningen af
sinnelagslifvet, känsla, begär, vilja och karakter.
Genom hvilka medel skulle nu barnets känslolif inom
skolan kunna utvecklas? Svar: genom alla de medel för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
