Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Röstens utbildning och vård - Andningen ur estetisk synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andningen ur estetisk synpunkt.
Ur estetisk synpunkt innebär föredragets konst den
fordran, att så väl talarens som sångarens
andningsverksamhet skall vara osynlig eller ej åtföljas af störande eller osköna
företeelser, förnimbara medelst synsinnet, samt ljudlös utom
i de fall, då våldsamma sinnesrörelser gifva en naturlig
anledning till starka yttringar. Andningen får sålunda under
vanliga förhållanden icke gifva upphof till osköna
förändringar i den föredragandes yttre, särskildt hans anletsdrag.
Men nyckelbensandningen förtager möjligheten af att
uppfylla dessa viktiga fordringar. Genom sammandragningarna
i Struphufvudets inre varder inandningen hväsande och
pipande, hvarjämte nyckelbensandningen gifver upphof till
den s. k. dramatiska hickan (hoquet dramatique), som
kännetecknar så mången medelmåttig skådespelare, sångare eller
om andningskonsten okunnig talare. Genom den starka
sammandragningen af de stora halsmusklerna, som åtföljer
den häftiga nyckelbensandningen, utöfvas ett tryck på de
venösa blodkärlen å hals och hufvud, hvarför ansiktets
rodnad och en onaturlig, alltid oskön, stundom lifsfarlig
uppsvallning af venerna å hals och tinningar utgör ett säkert
kännetecken på tillvaron af nyckelbensandningen. Under
den trötthet, som nyckelbensandningen åstadkommer,
förvridas därjämte anletsdragen hos den talande eller sjungande
på grund af den omedelbara eller medelbara förbindelsen
mellan hals- och ansiktsmusklerna.
Vi bifoga här till sist den anmärkningen, att icke blott
skådespelaren, som utför en större lidelsefull roll, utan hvarje
röstbrukare, som skall uttrycka häftiga sinnesrörelser, måste
noga tillse, att han icke eftergör alla de ansträngda
andningsrörelser, som den verkliga affekten eller lidelsen fordrar,
emedan i sådant fall hans krafter snart måste uttömmas
och återstoden af hans framställning måste blifva lika svag
som oskön. Framför allt den äkta skådespelaren måste nöja
sig med att så naturtroget och smakfullt som möjligt
återgifva lidelsens yttre uttryck, men själf förblifva »lugn under
stormen». Han måste vara i stånd att framställa lidelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
