Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Röstens utbildning och vård - Röstens utbildning med hänsyn till förutsättningarna för röstbandens verksamhet (det vibratoriska elementet). Öfningar - Röstens utbildning med hänsyn till resonans- och artikulationselementen. Öfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hviskas fram. De rundade vokalerna o och å uttalas
sålunda lättast i lågt liggande toner, medan e och i lättast
frambringas i högre toner. A sjunges däremot lika lätt i
skalans alla toner, men just därför är det nödvändigt att
vid sangöfningar öfva alla vokalljuden i hvarje tonläge eller,
med andra ord, ej, såsom ofta sker; begagna ä-ljudet ensamt
vid röstöfningar. Svårigheten att uttala långt o och å i
högre tonlägen och långt e och i uti lägre häfves väsentligen
därigenom., att man i stället använder de motsvarande korta
och något mera öppna ljuden, sålunda i-ljudet i »sin» i stället
för motsvarande ljud i »fin», å-ljudet i »fått» i stället för
motsvarande ljud i »få», o i »hon» i stället för o i »bo», o. s. v.[1]
Röstens utbildning med hänsyn till resonans- och
artikulationselementen. Öfningar.
Struphufvudets ventriklar och vestibul, svalget,
mun-och näsrummet äro, såsom ofvan är visadt, de fem
väsentligaste delarne af den underbara mekanism, medelst
hvilken de i sig själfva jämförelsevis svaga ljud, som
frambringas genom röstbandens vibrationer, blifva icke blott
kvalitativt bestämda och förädlade utan också på
mångfaldiga sätt förstärkta.
Så väl stämmans som de särskilda språkljudens
klangfärg beror särskildt af det sätt, hvarpå mun- och näsrummet
utföra sin uppgift såsom resonansrum. Denna uppgift består
dels i att förstärka och förädla rösttonens klang, dels uti
att forma särskildt de klingande ljuden i enlighet med hvarje
särskildt språks fordringar. Fel i munrummets
resonansförmåga kunna ofta uppstå därigenom, att tonsillerna
uppsvälla och tungspenen på ett onaturligt sätt förlänges,
hvarigenom resonansrummet dels förminskas, dels i större
eller mindre grad förlorar sin förmåga att antaga de olika
former, som erfordras för frambringandet af de särskilda
klangfärgerna, i synnerhet om de sjukliga företeelserna i
ofvannämda mundelar åtföljas af krampaktiga sammandragningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
