Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Röstens utbildning och vård - Röstens utbildning med hänsyn till resonans- och artikulationselementen. Öfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faktum, att rösten hos kvinnan är till sin klangfärg mera
gäll än hos mannen ligger däri, att »de luftrum, som äro
förenade med kvinnans struphufvud, äro bättre än
motsvarande organ hos mannen egnade att förstärka höga toner»
och sålunda äfven de höga öfvertonerna. [1]
Angående gomseglets betydelse i fråga om sångtonerna
må vidare anmärkas, att graden af gomseglets lyftning bakåt
uppåt mot svalgets bakre vägg ej är densamma för alla
toner. Under sjungandet af en stigande tonskala försiggår
denna gomseglets rörelse endast progressivt och uppnår sin
höjdpunkt vid den högsta falsettonen, ehuru äfven då
gomseglet ej pressas så tätt intill svalgets vägg, att icke en
del luft genomsläppes för åstadkommandet af samdallringen
i näsrummet. Alla brösttoner kunna visserligen frambringas
med orörligt gomsegel, ehuru sådana toner förekomma i
hög grad obehagliga på grund af sin alltför starka nasala
klangfärg [2].
Hvad som följaktligen här måste fasthållas är, att så väl
tonens välklang som språkljudens artikulation väsentligen bero
därpå, att både munrummet och näsrummet få hvart för
sig och i inbördes samverkan obehindradt tjänstgöra som
resonansrum, men att detta ej kan ske, så vida ej gomseglet
är i stånd att med säkerhet och ledighet utföra sitt värf,
eller om å andra sidan de bakre näsöppningarna ej medgifva
fri genomgång för den i dallring försatta luftströmmen, då
sådant erfordras, för att ett ljuds rätta klangfärg skall kunna
komma till stånd. Slutligen måste man erinra sig, att den
för både talaren och sångaren så viktiga näsandningen med
öppen mun (se ofvan) ingalunda är någon svår konst, om
gomsegelsmusklerna göra sin tjänst, emedan i sådant fall
gomseglet sänkes mot den sig upplyftande tungryggen i
samma ögonblick luftströmmen indrages genom näsborrarne
och – hvad mera är – denna mundelarnes ställning
förblifver oförändrad, då luften åter utandas genom näsborrarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
