Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-r och skorr-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dallrande rörelse mot tandvallen, medan samtidigt röstbanden
äro försatta i dallring eller tona.
Tungryggs-r (tungrots-r) eller skorr-r bildas
sålunda, att under utandningen en eller annan del af tungryggen
upplyftes mer eller mindre högt mot en eller annan del af
gomhvalfvet med eller utan tungspensdallring och röstton.
Härigenom uppstå olika arter af skorr-r.
Det friktions- eller kraxljud, som i förbindelse med
rösttonen uppstår, då den upplyftade tungroten beröres af
den dallrande tungspenen, kallas skorrning i inskränkt
bemärkelse. Med skorrning i vidsträckt bemärkelse förstås
åter hvarje art af tungryggs r-ljud, som under tal användes
i ett språk, där tungspets-r är regel i vårdadt uttal.
I sydsvenska mål, särskildt i Skåne, bildas skorr-r i
munhålans bakre del, i det tungroten lyftes mot mjuka
gommen med eller utan tungspensdallring och röstton Då
den dallrande tungspenen under ljudningen berör tungroten,
förbinder sig med dallerljudet ett kraxljud, som, då det
uthålles, stundom på ett förvillande sätt erinrar om grodans
s. k. vårsång, hvilken för ett fördomsfritt öra ingalunda saknar
sitt behag, t. ex. i det kraftigt uttalade skorra. Under vissa
förhållanden tryckes dock tungroten så nära intill det bakåt
dragna gomseglet, att endast ett trångt pass uppstår mellan
de båda mundelarne, i hvilket fall skorr-r öfvergår i ett
gutturalt klanglöst hväsljud, t. ex. i skarp, stark, såsom det
uttalas i Sydvestra Skåne.
Det skorr-r, som höres i Vestergötland och som
förekommer dels såsom begynnelseljud, t. ex. röd, dels såsom
betonadt r-ljud mellan två vokaler, t. ex. herre, bildas
visserligen i likhet med det sydsvenska ljudet genom tungspenens
dallring mot den upplyftade tungroten, men skiljer sig från
detsamma därigenom, att tungans mellersta del samtidigt
höjer sig mot gommen,, så att dallerljudet förbindes med ett
på det senare stället bildadt hväsljud, hvilket stundom
öfvergår i ett svagt smäll-ljud, t. ex. i herre, värre.
Ur historisk synpunkt gestaltar sig de båda r-ljudens
förhållande till hvarandra på följande sätt. Tungspets-r-ljudet
är sannolikt det ursprungliga uti alla indogermaniska språk,
ehuru det på grund af kraftbesparingslagen, som gör sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
