Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-r och skorr-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Framstående tallärares omdömen i r-ljudsfrågan.
Till bevis för det värde, det dallrande eller vibrerande
tungspets-r åtnjuter i vårdadt franskt och äfven italienskt
uttal, må här erinras om Legouvés bekanta spirituela
uttalanden rörande detta ämne. Legouvé stämplar först och
främst tungrots-r vid uttalet af det franska språket såsom
ett fel och därtill såsom ett mycket allmänt fel särskildt
bland Paris-befolkningen, ett fel slutligen, som lagt hinder
i vägen för mången eljest framstående dramatisk och lyrisk
konstnärs fullständiga framgång. Med rätta anmärker han,
att detta r bidrager att kväfva uttalets friskhet (»alourdir
la prononciation»). En berömd fransk bassångare, Alizard,
utrustad med en särdeles skön stämma, måste frånsäga sig
en förmånlig anställning vid en italiensk opera, emedan han
»grasseyerade» eller icke förmådde frambringa det italienska
tungspets-r. Talma, som ursprungligen var »grasseyeur»,
bortarbetade detta fel medelst ihärdiga öfningar, af hvilka
särskildt en vittnar om en berömvärd fonetisk
iakttagelseförmåga.
Talma utgick nämligen från den förutsättningen, att då
artikulationsstället för d och t är beläget i munhålans främre
del eller i närheten af det ställe, där tungspets-r frambringas,
så skulle det senare ljudet kunna framdragas ur den bakre
delen af den grasseyerandes munhåla därigenom, att man
sökte sätta det i förbindelse med ett tydligt uttaladt d och t
på samma sätt, som då en ung flicka, som gömt sig i en
vrå af balsalen, lockas fram till dans af två sina medsystrar.
Dessa senare skulle sedermera, för att fortsätta samma bild,
den ena efter den andra smyga sig bort för att låta den
sålunda framlockade dansa allena. Öfningen skulle med andra
ord bestå däruti, att den talande sökte förbinda ett
tungspets-r-ljud med ett tydligt uttaladt d och t och, sedan detta lyckats,
söka uttala tungspets-r ensamt. Sålunda d, t, drt, trd, dr, tr, r.
Guttmann[1] beskrifver dock efter en annan fransk
författare något utförligare Talmas metod, hvilken emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
