Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om språkljudens förmåga att motsvara vissa stämningar. Utkast till en högsvensk ljudsymbolik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvisseltonen vid obetonadt s bidrager att förmedla öfvergången
till vokalljudet, hvars ansättning följaktligen ej varder hård
eller torr utan endast något dof.
De veka klangkonsonanterna m och n – ng förekommer
ej i svenskan såsom förljud – minska likaledes i någon mån
det följande ljudets ansättningsstyrka, men öfverföra på
detsamma sin klang, som blifver relativt vek och ren.
Den veka klangkonsonanten l ökar i någon mån det
följande ljudets ansättningsstyrka eller lemnar den oförändrad,
men öfverflyttar på ljudet, som i högsvenskan alltid är vokal,
något af sin egendomliga veka klangfärg eller gör vokalen
»l-färgad».
Häraf följer:
att sådana ljudförbindelser som gl, men i synnerhet bi
måste såsom förljud blifva mycket vekt klingande, emedan
det veka g- eller b-ljudet minskar l-ljudets ansättningsstyrka
och sålunda något mildrar den skarpare l-klangen utan att
dock för öfrigt hindra l-ljudet från att öfverflytta sin milda
klang på den följande vokalen, t. ex. blå, blå, gla, gli
jämförda med plå, pla, kla, kli;
att då i en sådan ljudförbindelse som gn det sistnämda
ljudet förlorar en del af sin ansättningsstyrka, men ej i
likhet med l-ljudet eger någon starkare klang i och för sig,
g-ljudet kommer att behärska den veka ljudförbindelsen,
t. ex. gno, gm;
att v-ljudet i förbindelsen dv likaledes försvagas, t. ex.
dva (i dvala) eller dvi jämfördt med tvi, där v-ljudets
ansättningsstyrka ökas af förljudets.
Anm. I ljudförbindelsen dj måste j-ljudet likaledes
förlora en del af sin ansättningsstyrka, om d-ljudet skall
blifva tydligt uttaladt. Härvid varder dock ett uttal af
ljudförbindelsen i dess helhet så svårt, att under
kraftbesparingslagens inflytelse det ena ljudet måste vika för det
andra, hvilken lott i högsvenskan drabbar det svagare d-ljudet,
t. ex. djäfvul (diabolos), som i högsvenskan vanligen uttalas
jäfvul, hvaremot danskan i enlighet med sitt ljudlynne låter
det svagare förljudet kvarstå i sitt Dævel o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
