Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - -- Stottringens rationela botningsmetod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vittnar om, att det ifrågavarande botemedlet är det
ändamålsenligaste, som hittills blifvit funnet. En vetenskaplig
förklaringsgrund torde emellertid äfven rinnas uti eller kunna
härledas ur den omständighet, hvilken t. ex. du Bois-Reymond
hänvisar på, nämligen att en öfning af kroppens muskler
icke blott är en muskelgymnastik utan tillika och i första
rummet äfven en nervgymnastik. Tidigare hade Johannes
Muller fast uppmärksamheten därpå, att ett »fullkomnande
i kroppsöfningar består lika mycket i undertryckandet af
ändamålsvidriga birörelser som i det allt smidigare utförandet
af de nödvändiga rörelserna»[1]. Nu utgör, såsom ofvan är
angifvet, dylika ofrivilliga eller af viljan okontrollerade
birörelser icke blott i talverktygets muskler utan äfven i andra
muskelpartier en väsentlig egendomlighet för stottrandet.
Men ehuru, såsom du Bois-Reymond anmärker, sättet, hvarpå
dessa birörelser undertryckas, ännu är en hemlighet, så
torde man dock ega rätt till det antagande, att i samma
mån de muskler, som utföra själfva hufvudrörelsen,
planmässigt stärkas, så minskas irritationen i de muskler, som utförde
birörelserna, och än vidare måste man ega rätt till det
antagande, att i samma mån de för rörelsens utförande nödiga
musklerna planmässigt öfvas, så bearbetas eller
»gymnastiseras» äfven de med desamma förbundna nervbanorna, och
tvärt om ju mer verksamheten i de muskler, som utförde
birörelserna, undertryckes, desto mera måste irritationen uti
hithörande nervledningar också minskas. Betänker man nu
därjämte, att en sådan gymnastik af talmusklerna fortgår
under en samtidigt uti intensitet växande spänning eller
öfning af uppmärksamhet och viljekraft, så är det tydligt,
att äfven de nervbanor, som förmedla förhållandet mellan
denne faktor och öfriga faktorer i talverksamheten, måste
stärkas och alltmera bringas i det tillstånd af
samorganisation, som det normala talandet förutsätter.
Genom den didaktiska metoden skall följaktligen
stottraren komma i åtnjutande icke blott af en för honom
nödvändig muskeluppfostran, utan äfven af en själisk öfning, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
