Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttrycker blott ett lamt medlidande, Leonora en
tärande smärta; men ur djupet höres en infernalisk
stämma, uppenbarande sig i en slingrande tonfigur
som angifves af den knarrande kontrafagotten i dess
djupaste läge och genomgår hela stycket. Detta
nummer är det mest originella och fantastiska i hela
operan.
För öfrigt ingå, rent musikaliskt betraktadt,
tre särskilda elementer uti detta verk: i vissa
partier, helst de mera lyriska, följer B. nemligen
Mo-zart i ton och anläggning, dock med bibehållande
af uppfinningens hela sjelfständighet. Till denna
art höra den första duon, den första terzetten,
äf-vensom Marcel linas romans, måhända ock
fångehören: alla af stor klarhet och skönhet. 1 andra
stycken åter finna vi Beethoven på egen grund och
botten, lyssnande till anden Capriccios ingifvelser,
hvilken i hans instrumentalverk skapat dessa
trollska fantasmagorier med den fabelaktiga rythmen, de
oerhörda harmonierna. I sådana momenter tillåter
hans glödande fantasi honom föga att tänka på de
utförandes beqvämlighet, dem han fastmera leder ut
på det hala och ät dem sjelfva öfverlemnar att reda
sig ur vådan. Ett sådant moment är t. ex. satsen
för de tre obligata valdhornen i Fidelios berömda
aria, der äfven de säkraste bläsare göra klokt uti
att befalla sig i Apollos hand, innan de begifva sig
v
ut i faran. Afven sångerskan måste här grundligen
samla sina sinnen, emedan det ringaste misstag skulle-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
