Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tena) äro glänsande bevis på denna rika drama-
tiska mångsidighet, och deras af det lifligaste
bifall åtföljda repriser på Opéra-comique i våra
dagar bevittna detta oberoende af den vexlan-
de tidssmaken, som utgör klassicitetens egentliga
kännetecken.
De löjliga mötena är en farce af samma art
som »Niirnbergerdockan», men med bättre indivi-
dualiserade personer, äfvensom handlingen är mera
enkel och naturlig, utan att derför vara mindre
underhållande. Man finner på fruntimmerssidan
en ung dam med högpathetiska sentimenter; hennes
motsats, en landtlig enfald, samt mellan båda sou-
bretten, en listig kammarsnärta. Deras motsvarig-
heter utgöras af en heroisk och en enfaldig älskare
samt en förslagen kammartjenare; de egentliga buf-
fomasquerna äro en gammal kälkborgare och hans
dräng, båda poltroner par excellence. Denna lif-
liga variation hos figurerna ger den glada hand-
lingen mycken fart och raskhet, samt uppbäres för-
träffligt af den friska, naiva och i äkta fransk ton
hållna musiken. Häruti märker man isynnerhet
trion, qvintetten (en utmärkt vacker komposition),
Lottas qvicka »rondo alla Frullana», Lovisas ro-
mans med sin oöfverträffliga niaiserie-ton, duetten
med sin likaledes makalösa karakter af kokett en-
fald, samt den eleganta och vackra trio-chansonen,
som utgör det egentliga finalet, ehuru det hela,
såsom vanligt, slutar med en vaudeville.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
