Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maste lela det. I bankettscenen träder lian i sitt
sista stadium; mystiken, hvilken såsom hufvud-
driffjeder hittills aldrig saknats, är försvunnen. I
dess ställe inträder hånet mot verlden, mot sig
sjelf; detta uttalar han vid den fulla pokalen, om-
gifven af yppiga odalisker och då han med sin
moder i famnen begrafver sig under slottets ruiner,
klinga ännu de sista tonerna af den vilda baccha-
nalen. I T:s sång ligger ingen baccliantisk fröjd,
men lågande trots, förakt, förtviflan i det hånfulla
farväl, som han i väldigt dånande toner slungar
till menskligheten.
På detta sätt fulländas äfven denna bild.
Joseph Tichatscheck är född i Weckelsdorf i
Bohmen d. 11 Juli 1807. Under det han besökte
gymnasiet i Braunau var han tillika altist i derva-
rande benediktinerkloster, till dess hans stämma
o
öfvergick till en herrlig tenor. Ar 1827 begaf han
sig till Wien för att studera läkarekonsten, men
foranläts snart att öfvergå till scenen. Han stu-
derade nu den högre sångkonsten med Staudigl,
Sophie Löwe m. fl. hos Ciccimara, och debuterade
1827 med utomordentlig framgång i Gratz. Efter
lika lyckliga resultater i WTien och Dresden, ön-
skade man på båda dessa orter fästa honom; han
bestämde sig för Dresden, der han sedan dess varit
anställd vid hof-operan och tillika som kammar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
