Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Myter
- Hur man tolkat myterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hyllade de gamla åsikterna, vilka det var lättare att operera
med än att avskaffa. Det gällde då att förklara deras
uppkomst på ett med reflexionen förenligt sätt och att skaffa
dem en plats i världsalltet, vilken även den med naturen
förtrogne kunde acceptera. Härvidlag fann man tvenne
— lika rationalistiska — utvägar, vilka kämpade om
herraväldet bland de bildade under den senantika tiden.
*
Den ena av dessa utvägar var den s. k. euhemerismen.
Med euhemerism menas det antagandet, att gudarna äro
gudomliggjorda människor. Denna åsikt har så ofta
förfäktats icke blott under den antika tidens slut, då
Euhemeros levde och vann fanatiska anhängare, utan också
ånyo i våra dagar, att det föreligger anledning att något
närmare omnämna den.
Låt oss se, under vilka omständigheter teorien första
gången uppstod! Euhemeros, en filosof av den
kyrenaiska skolan, levde i början av det tredje århundradet f. Kr.,
alltså under Alexanders efterträdare. Denna tid förhöll
sig i flera avseenden till fenomenet Alexander på samma
sätt som de första decennierna av förra århundradet till
fenomenet Napoleon. Det var icke blott det, att den
glänsande meteor, som man sett komma och försvinna,
ännu länge efteråt efterlämnade en lysande strimma i alla
sinnen och stod som det underbara och det ideal, som
betog en — utan samma smak för det äventyrliga, som
hade drivit den store erövraren till hans excentriska
bedrifter, yttrade sig fortfarande efteråt i en romantisk
strömning, vilken avsatte minnesmärken i det tredje
århundradets litteratur, lika säkert som romantiken blev
den härskande makten i det nittonde århundradets
tidigaste diktning. Man svärmade för hyperboreerna, liksom
Rousseau hade svärmat för söderhavsinsulanerna. Man
trodde sig längst upp i norr finna den primitiva oskuld,
den mänsklighetens rena morgonluft, vilken för länge
sedan blåst bort från den sjunkande kultur, i vilken man
befann sig. Man längtade till fjärran belägna öar, där livets
hemlighet skulle finnas, eller också riktade man blicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/myter/0025.html
