Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Myter
- Primitivt tänkande och mytologisk fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hermann Usener) blivit uppmärksamgjord, och tack vare
vilka man delvis kan göra klart för sig den egentliga
gudatrons utveckling. Så t. ex. är denna för de grekiska
blixtmyternas vidkommande given med de tre orden:
keraunos — Keraunios — Zevs keraunios. Ursprungligen
betraktades ett åskslag såsom något i sig självt verkande och för sig
självt bestående supranaturalt. Det är helt enkelt "en blixt"
(keraunos). Det bildas emellertid efter hand ett
allmänbegrepp av blixt, som får sitt namn och sin figur i en makt,
vilken alstrar blixten (Keraunos som nomen proprium eller
rent av Keraunios, "den blixtrande", "blixtraren"), och
slutligen tilldelar man ofta någon större och mera allmänt hyllad
gudom (t. ex. Zeus, som var himmelens gud) denna
verksamhet och förser honom med predikatet keraunios.
*
Vi ha nu hunnit förbi det, som kan kallas primitivt, men
alla föreberedelserna för detta stadium höra hemma i den
primitiva världsbilden. Om vi beteckna denna såsom
osammanhängande, jämförd med vår, skall därmed icke vara sagt,
att den icke i sig själv äger sammanhang, eller att den saknar
logisk basis. När man kallar naturfolken barnsliga, är detta
riktigt endast med avseende på de erfarenheter, under vilka
vi växt upp, vårt abstrakta tänkande, vår kausalitets
förklaring. Inom sina egna gränser förstå naturfolken mycket väl
att draga slutsatser med utgång från de förutsättningar, som
föreligga, och man måste närmast beundra den konsekvens,
varmed de följa sina riktlinjer såväl i naturförklaringen som
i sitt praktiska handlingssätt och hela sin moralitet. Ja, man
skulle snarare kunna beteckna denna enformighet som
senilitet, ålderdomstecknet hos folk, som slutat att grubbla över
världen och livet och uttömt sina möjligheter. Och detta
stämmer synnerligen väl överens med de av oss kända
primitiva folkslagens karaktär framför allt i tropiska och arktiska
trakter; de äro nämligen folk, som på grund av speciella
naturförhållanden — antingen alltför yppiga eller alltför
karga — hejdats i sin kulturutveckling på ett skede, då de
antingen icke behövde eller också icke kunde föra den längre
framåt. När dessa "stagnerande folk" därför ge sig i kast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/myter/0046.html
