Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Primitivt tänkande och mytologisk fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handlande personer. Mytologien födes vid övergången
från agentia till agentes. Man får tänka sig "makten"
figurligt i stil med människor eller djur. Den erhåller gestalt,
synlig eller osynlig för mänskliga ögon, men likväl alltid, om den
uppenbarar sig, iklädd en sådan form och i fantasien alltid
levande kvar i en dylik. Även om den såsom i den grekiska
mytologiens mångfaldiga metamorfoser förekommer i andra
naturformer (Dafne som lager o. s. v.), är det dock alltid
med mänskliga tankar och känslor, vilket i hög grad gäller
om den i den indiska mytologien och legenden så starkt
framträdande djurfabeln.
I regeln understrykes den personliga karaktären dessutom
med ett namn, vilket ofta är väsensbetecknande — i
åtskilliga fall dock hemlighetsfullt och dolt — men viktigt för det
praktiska förhållandet, eftersom man därigenom kan
hänvända sig till detta väsen, anropa det, lovprisa det — eller mana
och besvärja det.
Utåt får det personliga förhållandet den betydelsen, att
"verkan" blir till handling, och man kan tala om, hur denna
handling uppstått och utförts, vilket motiv som framkallat
den, och hur den försiggått. Egendomligt är, att makterna,
som förut blott verkade i rummet, nu figurera i tiden; man
går från naturkrafternas analogi över till de levande
varelsernas. Men med den mänskliga figuren i tidens projektion
ha vi kommit in i berättelsens sfär. Nu är det ordet
(mythos), varigenom man får reda på förhållandet. Till de
opersonliga kausaliteterna kunde man förhålla sig stum.
Bruket, ceremonien är tillräcklig för det ömsesidiga inflytandet:
för kraftöverföringen, manandet, besvärjelsen — endast
för den sistnämnda kunde ett formulär, en uttalad
trollformel behövas. Men det är just karakteristiskt, att man vid
övergången från preanimismens magi till själadyrkan och
gudadyrkan beledsagar ceremonien med ord, som skola stödja
den, besjäla, förklara den, ja som till sist kunna ersätta den.
I detta talande blir myten det berättande element, som skall
utveckla ceremoniens ursprungliga motiv, dess auktoritet och
betydelse, men som också, frigjort från ceremonien, på
samma sätt skall tala om den händelse i livet eller naturen, kring
vilken intresset är samlat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
