Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Ritmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu i det gamla Israel voro även krigarna tabu; den från
kriget hemkallade Uria gick icke in i Batsebas tält. Ej
heller den fällda björnen få kvinnorna se på utom genom
mässingsringen — som tydligen skyddar mot trolldom —
och med förbundna ögon kasta de käppar på den utbredda
huden för att få veta, vems man som nästa gång skall fälla
en björn.
Den stundande jakten upptager överhuvudtaget
sinnena starkt, liksom allt går ut på att avvärja faror for
framtiden. Det förefaller därför vara en äldre ceremoni,
som bevarats i sagan, nämligen att jägaren med käppen
piskar björnskinnet med orden: "Far, stig upp!"
Jaktdjuret får icke utrotas vid jakten, utan ständigt
återkomma. Ett bevarat drag är däremot, att man noggrant ser
till, att kitteln med björnköttet icke kokar över. Sagan
vet varför: den döde kunde med detsamma återuppstå
härigenom — en allt annat än sällsynt tro i sagovärlden,
vilken på klassisk grund bevarats i Medeasägnen. En annan
försiktighetsregel, som iakttogs, nämligen att icke bryta
sönder björnens ben, får ingen förklaring i sägnen. Men
det uteblivna återfinnes i en annan nordisk saga. Man
torde erinra sig, hur förbittrad Tor blev, då man kluvit
lårbenet på en av hans bockar. När guden efteråt kallade
bockarnas ben och skinn till liv, hade den ene bocken
blivit halt. Björnens hela begravning är inställd på dess
återuppståndelse och bekräftar sålunda in re innebörden av
utropet: "Far, stig upp!"
Gå vi till ett annat jägarefolk på ungefär samma
utvecklingsskede, möta vi en saga med liknande innehåll. G. A.
Dorsey berättar den i sin bok om Pawnee-indianerna (sid.
502 o. f.). "En yngling hade en röd och en svart pil. Med
dem sköt han på en buffelko och följde efter den för att få
sina pilar tillbaka. När det blev natt, förvandlade sig
buffelkon till en kvinna, som tog ynglingen till äkta. Han
bodde nu bland bufflarna, men undgick deras ondska genom att
förvandla sig till en fjäder. Längre fram tog han flera
bufflar med sig till sin hemort. Här dödades de, och de döda
djuren vigdes odh gjordes heliga. Deras andar vände tillbaka till
buffelbyn och berättade om den ära, som kommit dem till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
