- Project Runeberg -  Myter och sagor på väg genom världen /
65

(1925) [MARC] Author: Edvard Lehmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Ritmyter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som så ofta kunnat bana väg för förståelsen av den klassiska
forntiden.

Men även i själva den klassiska världen finns det
tillräckligt många fall av unga älskare, som med livet fingo böta för
gudinnans famn. Gick det annorlunda med Adonis, som
själva kärleksgudinnan förbarmade sig över, och som snart
därefter omkom på en jakt, dödad av ett vildsvin eller en björn?
En senare mytologi ansåg, att den sköne ynglingens död
efter den yppiga herdestunden var sommarens saga i södern,
ja hela levanten kände en Adoniskult, vilken med lätthet kan
tolkas som vegetationsgudens liv och död, liksom man även
tolkat Osirismyten på samma sätt. Men man kan komma
på andra sidan om den grekiska forntiden, ja till och med
den semitiska levanten. Även Ishtar, den babyloniska
Venus, hade sin unge gemål, Tammuz, om vilken vi få veta, att
han steg ned i underjorden, där han ständigt klagar och
jämrar sig. Till och med i Jerusalem sörjde kvinnorna över
hans död. Men av en egendomlig strof i det babyloniska
Gilgamesh-eposet finna vi, att då denna hjälte iklätt sig sin
kungliga skrud och gudinnan friar till hans gunst, avvisar han
henne stolt under hänvisning till den beklagansvärda lott, som
drabbat alla hennes älskare:

"Tammuz, din ungdoms älskade,
låter du gråta varje vår;
den prunkande allalu-fågeln älskade du,
men du krossade den och bröt dess vingar;
den sitter i skogen och klagar: o, mina vingar!
Du älskade lejonet med väldiga styrkan,
men sju och sju gånger satte du fällor för det.
Du älskade hästen, som gladdes åt striden,
med piska och sporrar har du tvingat den
och dess moder, gudinnan Silili, bragte du till tårar.
Du älskade en fåraherde,
scm ständigt offrade till dig
och slaktade sina killingar åt dig,
men du slog ihjäl honom och förvandlade honom till en varg.
så att hans egna herdegossar jagade honom
och hans egna hundar söndersleto honom."

[1]



[1] Frazer, vilken (The Golden Bough 9, 371 o. f.) betraktar
sägenhistoriens uppgifter om Semiramis som en avspegling av Ishtarkulten,
hänvisar bl. a. till den detaljen, att drottningen lät bringa alla sina
älskare om livet, såsom särskilt belysande. Den märkliga sägnen,
att Semiramis stod i förhållande till sin häst, får då sin förklaring av den citerade strofen, där hästen är en av Ishtars älskare. Som
bekant stöttes den eljest erotiskt oförskräckte Byron av detta
Semiramis’ kärleksäventyr. Han klarade sig genom att förmoda, att den
gamle krönikeskrivaren använt a courser i stället för a courier och
att det således var en av drottningens tjänare som avsågs (vilket vår
Talis-Qualis med beundransvärd skicklighet översatt med, att
texten hade satt en "springare" i stället för en "löpare"). Men nu vet man
sålunda, att det verkligen var en häst!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myter/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free