Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Naturmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturfilosofi, där kosmogoni och teogoni bygga upp en världsbild
och skapa idéer om ett universum. Givetvis är det först sent,
som tanken når en sådan omfattning. Men det är förvånande
att se, hur tidigt ursprungstanken likväl dykt upp,
och hur ivrigt den primitiva fantasien (liksom även fortfarande
barnens) sysselsätter sig med frågan om, varifrån
alltsammans kommer. En senare, nästan blaserad reflexion
förkastar frågan såsom barnslig eller olöslig. Redan en hymn i
Rig-Veda (X, 129) ställer sig tvivlande till problemet:
"Varifrån denna skapelse kommit, om den skapats eller icke? —
det vet endast han, som övar tillsyn med den i den högsta
himmelen. Han måste säkert veta det — eller vet icke heller
han det?" Och Buddha icke blott avvisade, utan förbjöd
dylika frågor såsom onyttiga för människorna — de stora
brahmanska kosmologierna hade redan på hans tid uttömt
sina krafter.
Ett naturfenomen, som man tilldelat kosmisk betydelse,
spelar nästan överallt in i den mytologiska fantasien: de
stora översvämningarna; antingen äro de ett syndastraff från
gudarna eller ett varsel om människosläktets utrotande, ja
rentav om världens undergång. Dessa syndaflodssägner,
vilka framför allt förekomma i de stora flodländerna och vid
lågt liggande kuster, innehålla en erinran om förgängligheten
och leda tanken i riktning av de finala frågor, vilka
eljest infinna sig vida senare än de kausala. Varken grekerna
eller de gamla israeliterna ha i sin mytologi eller religion
skänkt den avlägsna framtiden någon särskild uppmärksamhet
eller haft någon tanke på ett världsslut. Först den
stoiska filosofien och den senare judendomen upptogo denna
tanke. Men då hade den redan länge levat i full blomstring
i den iranska religion, som bär Zarathustras namn, och från
vilken grundplanen för de senare västasiatiska och europeiska
eskatologierna synes härstamma. För den indiska
fantasien upprullades ett annat världs förlopp, som visserligen
inneslöt världens undergång, till och med mångfaldiga
gånger, varvid man föreställde sig den ena världstiden (kalpa)
avlösande den andra — det ena universum efter det andra,
som uppstår och går under. Men häri ligger ingen utveckling,
intet historiskt förlopp, intet etiskt syfte. Det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
